Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken - Den svenska kyrkan - Undervisningsverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken.
3 35
Svenska kyrkans enhetssträfvande var nära förenadt med dess
stränga renlärighet, som gjorde den otillgänglig för hvarje
samman-jemkning med äfven de mest närbeslägtade bekännelser. Ett försök
till förening mellan lutherska och reformerta bekännelserna hade vid
denna tid blifvit gjordt, synnerligast i Tyskland, af de så kallade
syn-kretisterna, till hvilka hörde den berömde tänkaren Hugo Grotius,
svensk minister i Paris, och flere andre ganska framstående män. Ett
synnerligt nit i detta hänseende visade en skottsk prest, Johan Duræus,
som reste omkring i flera länder för att söka tillvägabringa en sådan
förening. Gynnad af Oxenstierna, kom han i samma afsigt äfven till
Sverige 1636 samt besökte och samtalade med de förnämste härvarande
teologer. Rudbeck bemötte honom i början så, att biskopens egen
renlärighet blef misstänkt, och han måste på ett prestmöte rentvå sig.
Äfven drottningens lärare Johannes Matthiae blef så hänförd af Duræus,
att han sedermera sjelf inträdde på samma bana; men nu tog
presterskapet i allmänhet illa vid sig och begynte vid prestmöten och
riksdagar framkasta vinkar om kättare och falske profeter. Oxenstierna
beklagade, att presterne icke bemödade sig om försoning, men fick till
svar, att de enfaldige togo anstöt af Duræi lärosatser. Kanslern
genmälde, att de enfaldige aldrig skolat fått veta någonting om dessa, så
framt ej presterne i sina predikningar i otid dragit fram dem inför de
enfaldiges öron. Motståndet blef likväl sådant, att Duræus måste lemna
riket, hvarvid på hans begäran om bevis öfver sitt uppförande
presterskapet ville gifva honom ett mindre fördelaktigt, men regeringen detta
oaktadt gaf honom ett ganska hedrande afskedsbetyg.
I nära samband med presterskapet och kyrkan stodo undervisnings-,
verken, hvilka af Oxenstierna omfattades med den sorgfälligaste vård.
Bland hans många förtjenster var den icke den minsta, att han, sjelf
lärd och hemmastadd i alla den tidens kunskapsgrenar, likväl förmådde
frigöra sig från den skråmessighet och det ofruktbara teoretiserande,
som då i allmänhet utmärkte de lärde. Enligt hans åsigter skulle den
offentliga undervisningen, så högre som lägre, framför allt hafva ett
praktiskt mål och hos lärjungarne utbilda ökad duglighet för allmänna
värf. Men tillika skulle dessa undervisningsverk sjelfva så utbildas, att
de kunde bibringa så mångsidig kunskap åt så många lärjungar som
möjligt. Derföre inrättades ock under förmyndarestyrelsen ett
universitet 1 Åbo, gymnasier i Skara, Vexiö, Stockholm och Viborg,
trivialskolor i Hernösand och flera finska städer, äfvensom de gamla
läroverken blefvo betydligt utvidgade och förbättrade. Äfven enskilde
stormän följde regeringens föredöme. Så inrättade Per Brahe år 1636 en
trivialskola å Visingsborg, äfvensom Jakob De Ja Gardie, Gyllenhielm
och Johan Skytte upprättade barnskolor å sina gods. Jemväl åt
folkundervisningen egnade regeringen sin uppmärksamhet, ehuru annat ej
kunde uträttas, än att biskoparne uppmanades tillse, det i alla
församlingar funnes klockare, som undervisade ungdomen i läsa, skrifva
och bedja. Mindre barnskolor, hvardera med en lärare, funnos dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
