Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Borgerskapet, städerna, handel och näringar - Städerna - Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Christina.
Clas Flemings stora förtjenster om Stockholms förkofran böra dock
härvid ej förgätas.
Sveriges utrikes handel var denna tid lifligast på Holland, dernäst
på de tyska Östersjöstäderna. Skottland besöktes af svenska sjöfarande
oftare än England, men med båda var svenska handeln i tilltagande.
Med Frankrike var den deremot af föga betydenhet. Regeringens
försök till nya handelsförbindelser med Spanien och Portugal samt med
Persien öfver Ryssland äro här ofvan omtalta. Man hade äfven i sinnet
att tillvägabringa sådana förbindelser med Ost- och Vestindien, men
för det förra stannade det vid blotta förslaget. För handeln på
Vestindien åter gjorde sig regeringen mycken möda. Sedan holländaren
Wilh. Usselinex stiftat det svenska söderkompaniet 1630, sökte han
inleda tyska kapitalister till deltagande i detta företag, hvilket äfven,
så länge svenskarne hade öfvervigten i Tyskland, tycktes vilja lyckas,
men efter nederlaget vid Nördlingen mörknade åter utsigterna, och nu
sökte han intressera franska regeringen för saken samt derefter äfven
Holland, England och hansestäderna. Ingenstädes vann han dock
något synnerligt förtroende, och svenska regeringen blef slutligen uttröttad
af hans ständiga förslag och betänkanden. Under tiden hade
söderkompaniet öfvertagit det förra skeppskompaniets 16 välrustade fartyg,
med hvilka företogos handelsresor till aflägsnare farvatten. Dessa
lyckades dock ej bättre, än att fyra skepp år 1632 togos i beslag i
Spanien och regeringen måste till slut inköpa de återstående skeppen för
kronans räkning, då de förenades med det år 1640 bildade vestindiska
kompaniet, hvari de förra skepps- och söderkompanierna ingingo som
delegare.
Redan förut hade ett försök skett till en svensk kolonisation i
Amerika, då tvänne söderkompaniet tillhöriga fartyg i Augusti 1637
afgått från Stockholm till Göteborg samt slutligen i medlet af April
1638 ankommit till floden Delavare å Nordamerikas östkust, der de af
en indianhöfding inköpt ett stycke land och anlagt en skans, kalkad
Christina, samt begynt draga till sig pelsverkshandeln med indianerne.
I Juni 1639 voro skeppen återkomna till Göteborg, sedan 24 man
blifvit qvarlemnade såsom besättning i den nya skansen. Åtskilliga
holländska familjer fingo svenska regeringens tillåtelse att bosätta sig i
närheten af det svenska nybygget, dock under svenska kronans
öfverhöghet och med skyldighet att sända till Göteborg alla varor de hade
att aflåta. Sedan det vestindiska eller virginiska kompaniet blifvit
bildadt för handel på Amerika under Clas Flemings öfverinseende och
med Göteborg till hufvudort inom Sverige, sändes öfverstelöjtnant
Johan Printz att såsom guvernör styra det område, som under namn af
Nya Sverige skulle blifva en svensk besittning å Amerikas ostkust.
Han afgick i November 1642 med två välrustade skepp och framkom
i medlet af Februari 1643 till skansen Christina. Området bestämdes
härefter till en sträcka af 30 tyska mil längs Delavares vestra strand
och 12 mil längs östra stranden, med obegränsad utsträckning inåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
