Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Borgerskapet, städerna, handel och näringar - Näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Christina.
1639 till 1641 ökades från 127 till 300 skeppund.
Ær«/-tillverknin-gen drefs så att den kunde förse kronan med fulla behofvet af denna
vara, hvarå då var så stark åtgång. Svafvel härtill erhölls från
kronans bruk Dylta, der man år 1643 äfven erhöll 2,000 skeppund
vitriol.
Att äfven behofvet af salt måtte kunna fyllas inom riket, var länge
ett föremål för regeringens bemödanden. Svenska sändebudet i Cassel
fick uppdrag att från Hessen införskaffa några i saltsjuderi kunnige
personer, och år 1639 inkom derifrån »saltgrefven» Otto Krug, med
åtskillige saltsjudare, hvilka året derpå efterföljdes af ännu flera. Ett
privilegium utfärdades 1639 på »riksens saltsjuderi» för
öfverbergs-hauptmannen David von Siegroth såsom öfverhufvud samt Krug
såsom »saltverksdirektor och öfverkommissarius». Enligt Krugs plan
skulle 600 saltpannor upprättas kring rikets alla kuster, å hvilka
tillverkningen skulle kunna uppbringas till 240,000 tunnor årligen. Man
åtnöjde sig dock att till en början anlägga 6 pannor å den kronan
tillhörande Muskön, men hela företaget misslyckades, Krug afskedades
1644 och saltverket å Muskön nedlades.
Bland de svenska fabriksanläggningarna intogo messingsbruken den
tiden ett ganska framstående rum. Sådana funnos förut vid Skultuna,
Nacka och Vellinge samt i Nyköping. Ett i Norrköping blef nu af
De Geer fullbordadt och ett nytt privilegierades i Göteborg. År 1636
gjorde kanslern genom sina agenter i Holland flera försök att till
Sverige förflytta hela den messingsindustri, som då idkades i det af
spanio-rerna hotade Aachen. Ett bruk för jern- och ståltråds-tillverkning
anlades af De Geer i Norrköping. Denna stads Æ/äVfø-industri blef ock
nu grundlagd. Pappers-bruk funnos i Norrköping och Upsala, och ett
nytt anlades i Vesterås. Två nya industrigrenar, som nu af regeringen
framkallades i Sverige, voro karduan-, juft- och annan läderberedning,
för hvilken mästare införskaffades från Ryssland, samt linväfveri,
hvarför arbetare erhöllos från Tyskland, hvarefter särskilda kompanier för
dessa ändamål bildades i Göteborg och i Kalmar. I den sistnämnda
staden uppstod ock en ny industri, då det öländska stenhuggeriet
ditflyttades 1640 jemte den förut fria handeln med ölandssten. Det
första svenska glasbruk anlades 1641 vid Stockholm och erhöll
uteslutande rättighet att tillverka och försälja vissa glasvaror. En
stärkelsefabrik inrättades i Norrköping 1643, äfvensom försök gjordes att i
Sverige införa sockerraffinerier, tvålfabriker m. m.
I allmänhet uträttades under förmyndarestyrelsen ganska mycket
för städernas, slöjdernas och den yttre handelns förkofran. Under
förmyndarestyrelsen hade också den årliga tullinkomsten blifvit
fyrdubblad. År 1632 utgjorde den 96,750 daler silfvermynt och år 1644
uppgick densamma till 388,082 daler silfvermynt. Att den inre
handelsrörelsen icke kunde lika fördelaktigt utveckla sig, vållades
hufvudsakligen af de besvärliga landttullarna, hvilka dock lemnade en
statsinkomst som ej kunde undvaras. Emellertid böra förmyndarestyrelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
