Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christina och Oxenstiernorna - Magnus Gabriel De la Gardies uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Christina.
omgifning väckte sådan uppmärksamhet, att ett rykte började spridas,
det hon utsett honom till sin gemål. För sådana rykten var Christina
särdeles ömtålig, och, likasom anledningen till det företräde hon visat
grefve Magnus varit till icke ringa del att derigenom vederlägga ryktet
om hennes förestående förmälning med Erik Oxenstierna, så skyndade
hon ock nu att förlofva den unge De la Gardie med prinsessan Maria
Euphrosyna, pfaltzgrefve Johan Casimirs dotter och drottningens
syskonbarn. Ända från sitt adertonde år skall grefve Magnus hyst en
varmare tillgifvenhet för den då femtonåriga prinsessan, och drottningen
utverkade nu hennes fars samtycke till förlofningen, som firades i Mars
1645. Någon ömmare böjelse för den unge grefven synes således
Christina icke hyst, och flera bref från honom till hans trolofvade
tyckas visa att äfven hans hjerta var fästadt vid henne. En varm
vänskap, som efter förlofningen tycktes vinna ett slags helgd af den
blifvande slägtskapen, synes sålunda varit den känsla som utgjorde
föreningsbandet mellan Christina och De la Gardie, men denna känsla
var emellertid hos henne tillräckligt stark för att göra honom till
hennes gunstling. Hon synes ock hafva öfverskattat hans egenskaper och
förestält sig att i honom finna en rådgifvare med tillräcklig förmåga att
ersätta Axel Oxenstierna och som, mera smidig än den gamle
rikskanslern, kunde blifva på en gång hennes stöd och hennes verktyg.
Redan i Januari 1645 hade grefve Magnus blifvit befordrad till
öfverste vid lifgardet med 1,500 rdr i årlig lön, hvilken han sedermera
oaktadt alla under tiden vunna befordringar fick behålla ända till 1650,
då den gafs åt hans yngre broder Jakob Casimir. Mot slutet af året
1645 skall drottningen velat gifva den 23-årige grefven en plats i rådet,
men rönt ett så allvarsamt motstånd af Oxenstierna, att hon funnit sig
föranlåten afstå från försöket. Denna Oxenstiernas gensträfvighet skall
varit närmaste anledningen till Christinas mera öppet visade
obenägenhet mot honom, hvilken ytterligare ökades, då hon i början af året
1646 från honom rönte samma motstånd i sin föresats att till
ersättning för den uteblifna rådsvärdigheten göra grefve Magnus till sin
ambassadör vid franska hofvet, dit han skulle afgå i spetsen för en
särskild beskickning, att lyckönska till de framgångar fransmännen
vunnit i Tyskland, tacka för den franska bemedlingen vid freden i
Brömsebro samt uppmana till trofasthet i förbundet och till en ökad fransk
här i Tyskland. Oxenstierna, som fann denna beskickning öfverflödig
och allt för kostsam, särdeles efter de dryga utgifterna för kriget mot
Danmark, afstyrkte densamma, men denna gång dref drottningen
igenom sin vilja och gjorde, likasom på trots, beskickningen ännu
kostsammare och mera lysande än den behöft vara. Man till och med
föreskref uttryckligen, att den skulle ske med stor prakt, såsom den
första under drottningens regering. Den unge ambassadören åtföljdes
af en hofmarskalk, två kammarherrar och sexton adelsmän, utsedda af
drottningen, trettio frivillige adelsmän och en talrik betjening. Adolf
Johan, pfaltzgrefve Johan Casimirs yngste son, fick äfven medfölja, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
