Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1647 - Val till erkebiskop och åtskilliga biskopar - Förmälningsförslag - Öfverläggningar rörande drottningens förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förmabungsfårslag.
385
Vesterås utnämnd Olaus Laurelius, pastor primarius i Stockholm,
hvilken vid valet fått flesta rösterna.
Biskopen i Vexiö Nicolaus Krook, som dött i Juni 1646, fick till
efterträdare Johan Bazius, kyrkoherde i Jönköping, hvilken vid valet
fått högsta röstantalet, och till superintendent i Mariestad nämndes
Olaus Svenonis, som likaledes vid valet fått flesta rösterna.
Riksdagen afslutades den 24 Mars, då samtliga riksstånden
samlades å rikssalen, der riksdagsbeslutet upplästes, hvarefter drottningen
höll ett afskedstal till ständerna, hvilket af landtmarskalken och de
öfriga ståndens talmän besvarades, och slutligen tackade rikskanslern
stånden »för deras hörsamhet och välvillighet till hennes kongl. maj:ts
och fäderneslandets tjenst och säkerhet», samt omnämnde hvilka sedan
sista riksdagen blifvit i rådet intagne, hvarefter de utnämnde riksråden
Fredrik Stenbock, Thure Sparre, Erik Gyllenstierna, Seved Bååt,
Gustaf Oxenstierna, grefve Gustaf Gustafsson Vasaborg och grefve Magnus
Gabriel De la Gardie knäböjande inför drottningen aflade sin
em-betsed.*)
Förmälningsförslag.
Under 1647 åfS riksdag hade ombud för adeln, preste- och
borgarestånden haft företräde hos drottningen och framfört ståndens
önskan, att hon snart måtte låta sig kröna och ingå äktenskap.
Drottningen hade svarat, att hon ännu icke kunde bestämma tiden för
kröningen och, hvad förmälningen beträffade, insåge hon väl i hvad
olägenhet landet kunde råka, om hon lade sina ögon tillhopa; men saken
vore dock af sådan vigt, att hon icke så hastigt kunde besluta sig för
ett giftermål, utan ville framdeles föreslå några medel till
fäderneslandets conservation.
Sedermera, vid riksdagens slut, hölls på drottningens befallning
en öfverläggning i detta ämne mellan rådet, der riksdrotsen förde
ordet, och ombud från samtliga stånden. Riksdrotsen bad dem gifva
sina tankar tillkänna, och alla framhöllo önskvärdheten af drottningens
snara förmälning, till förekommande af de tvister om tronen, som
skulle uppstå, derest något dödligt träffade drottningen oförmäld och
utan att något vore bestämdt om tronföljden. Man insåg dock att
åtskilliga svårigheter mötte i afseende å de rättigheter, som borde
tillerkännas drottningens gemål. Erkebiskopen ansåg drottningen böra
bibehålla majestätsrättigheterna. Erhölle hon en gemål, som vore af
samma religion och alltid meddelade sig med ständerna, så finge han
inga andra tankar. Landtmarskalken ansåg emellertid det vara nödigt
att bestämma hvad myndighet drottningens gemål skulle innehafva, om
*) Jfr Stiernman, Alla riksdagars och mötens beslut. Stockh. 1729. II: 1087—
1094. — Bcxell, Ahlqvist, Lignell, Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes
historia. Stockh. 1835, s. 107—122. —Sveriges Ridderskaps och Adels Riksdags
protokoll. Stockh. 1871, IV: 33—144.
Starbäck e. Bäckstrim, Ber. ur Sv. Hist. V. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
