Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christina och Carl Gustaf - Kärleksförbindelse mellan båda - Förändring i Christinas känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina och Carl Gustaf.
39*
som Christina, alltsedan hon blifvit myndig, tagit något steg för att
infria sina förra löften.
Af bref, vexlade mellan Carl Gustaf och Magnus Gabriel De la
Gardie under loppet af året 1646, finner man ock att den förres
förhoppningar nu blifvit betydligt förmörkade. Han klagade att doktor
Johan (Johannes Matthiae) litet kunde uträtta och yttrade sin fruktan
att få löpa genom hela verlden såsom en förlorad menniska, hvilken
allestädes måste med lika tålamod upptaga sin lycka och sin olycka.
Hans svåger sökte lugna honom samt uppmanade till tålamod och
underdånig hörsamhet. Flera inflytelserika personer arbetade ock vid
denna tid för Carl Gustaf — hans båda systrar, hans svåger grefve
Magnus, riksdrotsen Brahe, riksamiralen Gyllenhielm, riksråden Kagg
och grefven af Wasaborg, biskopen Johannes Matthiae, rådssekreteraren
Tungel m. fl., utan att hvarken deras eller hans egna enträgna
föreställningar kunde förmå Christina till något bestämdt löfte eller till
något afgörande steg hvarken för eller emot honom. Hon afvisade
icke bestämdt hans hyllning, men uppmuntrade den icke heller, utan
lät honom förblifva i en ovisshet, som för en man med hans lynne
var ännu plågsammare än ett rent afslag.
Någon särskild anledning till denna förändring i hennes känslor,
som några månader innan hon blef myndig tycktes vara så varma för
hennes barndomsvän och några månader senare så betydligt afsvalnat,
har hon aldrig uppgifvit. Man har gissat på flera, hvilka troligen
också här samverkat — hennes tilltagande sjelfkärlek som gjorde henne
ohågad att underkasta sig något slags beroende, äfven det
äktenskapliga; en varmare känsla för Magnus De la Gardie, som undanträngt
den första ungdomskärleken, ehuru Christina sökt qväfva denna nya
känsla genom grefvens förlofning med Maria Euphrosyna och genom
hans aflägsnande till Frankrike; Carl Gustafs långa frånvaro i kriget
från Juli 1642 till början af året 1646, hvarunder hans bild hunnit
blekna i drottningens hjerta och hvarunder äfven hans utseende
förändrats, icke till hans fördel, så att den unga drottningen vid hans
återkomst hade svårt att i den undersätsige, frodige, väderbitne »lille
borgmästaren», såsom hon kallade honom, återfinna den smärte,
ungdomlige älskaren, som lemnat henne några år förut; slutligen äfven
hennes allt fastare öfvertygelse, att prinsens frieri gälde mindre hennes
person än hennes krona, en öfvertygelse hvartill hon ock hade mer än
en anledning. Carl Gustafs bref till Christina, af hvilka flera ännu
finnas i behåll, äro fulla af smicker öfver hennes utmärkta egenskaper,
men röja ingen varmare känsla, och det var temligen allmänt bekant,
förmodligen icke heller för drottningen okändt, att han på intet sätt
var någon trogen älskare. Hans kärlekshandel med en borgareflicka i
Stockholm, en dotter till köpmannen Clas Allerts, hade väckt icke så
litet uppseende, och en sedermera af Carl Gustaf erkänd son, som
föddes 1647, utgjorde ett öfvertygande bevis att just vid samma tid,
som han sjelf och hans vänner förde den bittraste klagan öfver drott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
