Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christina och Carl Gustaf - Förändring i Christinas känslor - Carl Gustafs frieri till Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
Cktistina.
ningens svalnade kärlek, hade han redan sökt tröst på annat håll.
Också när man på det bevekligaste sökte för henne skildra hans sorg
öfver hennes hårdhet, svarade hon: »Jag känner pfaltzgrefven bättre
än I alla». Hon förklarade för öfrigt, att hon värderade honom
ganska högt och ville för honom göra mer än han kunde begära, men
beklagade, att han icke hyste förtroende för henne eller ville erkänna
välmeningen af hennes afsigter.
Dessa yttranden tyckas antyda, att hon redan nu beslutat söka
utverka hans erkännande såsom hennes efterträdare, hvilket skulle
utgöra en ersättning för förlusten af hennes hand, den hon ej ville skänka
honom, då han ej längre egde hennes hjerta och då hon var
öfvertygad, att hàn ock mera eftersträfvade hennes krona än hennes hand;
Carl Gustaf visade sig emellertid fortfarande otröstlig, antingen emedan
han var okunnig om denna hennes afsigt eller ansåg den overkställbar,
då han väl kände den svenska högadelns obenägenhet mot hela hans
slägt och tillika insåg, hvilka betänkligheter måste möta att utse en
tronföljare, medan drottningen ännu vid så unga år var oförmäld.
Året 1647 tycktes medföra ljusare utsigter för Carl Gustaf. De
då församlade ständerna anhöllo, att drottningen måtte förmäla sig, till
förekommande af tvister om tronen i händelse af hennes frånfälle, samt
framstälde tillika en önskan, att hon måtte välja en luthersk och
inhemsk furste, hvilket tydligen afsåg Carl Gustaf, ehuru hans namn ej
var utsatt. En gång skall ock Christina hafva låtit öfvertala sig att
ingå denna förmälning och hafva uppdragit åt Brahe att derom göra
framställning hos ständerna; men innan detta skedde, hade hon redan
ångrat sig och återtog uppdraget. Hon lät emellertid, såsom vi redan
nämnt, för ständerna förklara, att om någon förmälning för henne
komme i fråga, ville hon hafva ett nådigt öga på hertig Carl Gustaf
framför någon annan, hvarmed ständerna förklarade sig nöjde.
Genom sin syster Maria Euphrosyna hade Carl Gustaf tillika fått
från drottningen en inbjudning till hofvet, der han ock infann sig och
bevistade systerns bröllop med Magnus Gabriel De la Gardie den 20
Mars 1647. Något bestämdare löfte än det viikorliga drottningen
gifvit ständerna kunde han likväl äfven nu icke utverka; men deremot
erhöll han ett annat bevis på hennes välvilja genom förläningen af
godsen Räfsnäs och Ulfsunda samt städerna Thorshälla och Eskilstuna.
Härmed fick han tills vidare låta sig nöja och lemnade åter Stockholm
utan att hafva kommit längre med sina förmälningsplaneri än förut.
Uppmuntrad af sin svåger, som rådde honom att begagna rikskanslerns
frånvaro för att förnya sitt frieri, för hvilket drottningen nu vore mera
benägen än förut, reste han i början af Augusti åter till Stockholm och
hade der med drottningen ett samtal, för hvilket han sjelf lemnat en
utförlig redogörelse.
Genom biskop Johannes Matthiæ hade prinsen låtit fråga
drottningen, om han icke af henne kunde hoppas någon närmare förklaring
i afseende å förmäl ningen vid hennes förestående kröning, samt tillika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
