Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christina och Carl Gustaf - Carl Gustafs frieri till Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Christina.
var den »eländigaste menniska i verlden, omgifven af gropar och
försåt», samt framkastade flera förtviflade planer, bland annat att till
penningar förvandla allt hvad han egde och sedan fara ut i främmande
land för att der under ett antaget namn söka sin lycka i krig.
Vännen afrådde dock alla sådana förhastade steg och förestälde honom, att
han derigenom skulle göra sig långt olyckligare än förut. Han hade
alltför länge varit prins och lefvat såsom sådan att nu kunna uppträda
såsom simpel adelsman samt hade allt för furstligt sinne att krypa till
andras fötter. Nej, tålamod och undergifvenhet vore det bästa rådet.
För mycken enträgenhet skulle endast skada honom hos drottningen.
Han borde med tålamod afvakta hvad grefve Magnus hade att förkunna
och infinna sig vid hofvet endast när grefven kallade honom dit.
Prinsen följde detta råd, och Christina visade snart nog, att hon
ej tagit sin hand ifrån honom. Mot slutet af året 1647 kallade hon
honom till Stockholm och erbjöd honom öfverbefälet öfver svenska
krigsmakten i Tyskland. Han mottog med tacksamhet detta erbjudande,
men både riksmarsken och rikskanslern satte sig bestämdt deremot och
förklarade, att de ej kunde tillstyrka anförtroendet af ett så vigtigt
befäl åt den unge fursten, så framt icke drottningen uttryckligen lofvade
att med honom förmäla sig. Hon försäkrade dem, att hon beslutit sig
härför, men ville genom det höga befälet göra pfaltzgrefven mera
värdig att upphöjas till hennes gemål, och efter denna förklaring gåfvo de
sitt samtycke. Dock tillkallades äfven Brahe, Gyllenhielm och Ake Natt
och Dag, hvilka, vid underrättelsen om drottningens afsigt att göra
prinsen till öfverbefälhafvare i Tyskland, gjorde samma fråga som förut
riksmarsken och rikskanslern, om drottningen ämnade förmäla sig med
pfaltzgrefven. Hon svarade, att om hon gifte sig, skulle hon icke taga
någon annan än honom; men detta ansågo de närvarande
medlemmarne af rådet icke vara nog, utan yrkade på hennes uttryckliga
förklaring att taga prinsen till gemål, hvilken förklaring hon ock nu afgaf,
hvarefter intet vidare hinder mötte för utnämningen, som skedde den
17 Februari 1648. Prinsen erhöll titel af generalissimus, med 40,000
rdr i årlig lön, jemte fria qvarter i de tyska länder, der kriget fördes.
Till hans biträden förordnades fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel och
generalen, befälhafvaren öfver svenska och finska regementena i
Tyskland, grefve Magnus Gabriel De la Gardie, hvilkas råd och samtycke
öfverbefälhafvaren borde inhemta i allt hvad till krigsväsendet hörde.
Drottningens förklaring inför rådet hade ingifvit Carl Gustaf
förhoppning att ändtligen få en gynsam utgång på sitt frieri. Han bad
henne derföre om ett samtal före sin afresa till Tyskland, hvilket hon
ock beviljade honom i Magnus De la Gardies och biskop Johannis
närvaro och om hvars förlopp man af honom har en berättelse. Hon sade
honom, att hon hvarken ville betaga honom hoppet om hennes hand
eller gifva honom någon sådan förhoppning samt försäkrade honom,
att, om hon någonsin förmälde sig, skulle det icke blifva med någon
annan än honom, och att, om hon icke gifte sig, skulle hon till rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
