Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christina och Carl Gustaf - Carl Gustafs frieri till Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina och Carl Gustaf.
39*
anhållit att, derest hon hade några betänkligheter mot en dylik
förklaring, hon måtte underrätta honom, om några hinder af ceremonierna
mötte för honom att bevista kröningen, hvilket han önskade få i tid
veta för att icke göra sig några onödiga kostnader. Drottningen lät
svara, att i förmälningsfrågan ville hon ej meddela någon annan
förklaring, än hon redan lemnat, men att hon ämnade nästa vår skicka
honom till Tyskland såsom öfverbefälhafvare öfver svenska krigsstyrkan
derstädes, hvilket blefve för. honom ett giltigt hinder att bevista
kröningen. Prinsen tackade drottningen genom biskopen för denna hennes
afsigt, men bad att ju förr desto hellre få draga ut till Tyskland,
hvartill drottningen sade sig vilja samtycka, men ville sjelf derom tala med
prinsen. Samtalet blef helt kort, då drottningen sade sig väl känna
Carl Gustafs längtan att komma i fält. Orsaken, hvarföre hon så länge
uppehållit honom här hemma, hade endast varit, att hon dittills ej haft
någon passande befattning att anförtro honom och icke heller för
tillfället kunde lemna honom någon annan än den han förut innehaftl)
Hon frågade nu när han ämnade resa. Prinsen svarade, att om
han förmodat hennes maj:t icke hafva egt andra anledningar att
hålla honom qvar i Sverige, så vore det honom okärt, att han så
förspilt sin tid, hvartill drottningen genmälde, att det stode honom fritt
att göra hvad honom bäst syntes. Hon ville hvarken råda honom från
eller till, och om han droge bort, önskade hon honom lycklig resa. Af
riksmarsken fick han sedermera veta, att drottningen blifvit stött öfver
hvad hon betraktade såsom ett försök å hans sida att truga sig till en
förklaring af henne. Hon hade sagt riksmarsken, att prinsen icke skulle
vinna någonting med en sådan envishet och att, om han nu reste ut,
skulle hon anse den sak, hvarom så ofta varit taladt, för död, och
vore hon då icke vidare till något förbunden. Äfven biskopen hade
icke bättre tröst att gifva. Drottningen hade yttrat sin afgjorda
motvilja för hvarje förmälning och hade sagt sig vara lika nöjd, om han
reste ut eller blefve hemma. Prinsen blef häröfver, såsom han sjelf
berättar, »mäkta perplex» och skyndade att nästa bönedag, emellan
biskopens båda predikningar, begära ett samtal med drottningen i hans
närvaro samt förklara sin obetingade undergifvenhet under hennes vilja,
.hvarigenom han dock ej vann annat än en bestämd antydan af henne,
att han icke genom någon »invention» skulle kunna förmå henne till
någon annan förklaring än hon redan gifvit. Hon ämnade icke göra
någon räkenskap för sina afsigter, men ville dock derefter som dittills
visa honom sin nåd, antingen han stannade inom landet eller icke.
Carl Gustaf fann rådligast att stanna hemma, men bemöttes af
drottningen med sådan köld, att han sällan visade sig vid hofvet, utan
uppehöll sig för det mesta i Eskilstuna eller på Stegeborg. I bref till
sin mest förtrogne vän Lorenz von der Linde klagade han, att han
’) Torstensson hade på hösten 1643 utnämnt honom till öfverste för
kurländ-. ska regementet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
