Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas första tronafsägelse - Hennes tröttnad vid regeringsärendena - Hennes penningenöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas första tronafsägelse.
435
på det högsta ett sådant steg. Sannolikt var han ej öfvertygad om
uppriktigheten af hennes beslut och misstänkte deri ett försök att hos
honom känna sig före. Häri gjorde han dock henne orätt, ty hon
meddelade det kort derefter äfven åt Axel Oxenstierna och Jakob De la
Gardie, åt hvilken hon uppdrog att skriftligen bedja prinsen komma till
hufvudstaden att mottaga regeringen; men han vägrade och bad dem
söka på allt möjligt sätt öfvertala drottningen att stanna vid styrelsen.
I ett bref till henne sjelf försäkrade han henne om orubblig trohet och
lydnad samt sade sig innerligen bedja Gud, att hon icke måtte
förtröttas vid regeringen.
Den blef henne emellertid nu för hvarje dag tyngre. Slöseriets
vanliga följder blefvo alltmera känbara. Under sommaren 1651
klagades vid flera tillfällen, att ej ett öre fans i skattkammaren, och
medan hvad drottningen på ett eller annat sätt kunde få tillsammans
skänktes åt resande lärde, som skulle kring Europa föra hennes lof, så
kunde hennes eget hoffolk ej utfå sin lön, krigsmakten så till lands som
till sjös saknade medel till underhåll, och då kronogodsen nu voro så.
medtagna, att friherrskap ej kunde anskaffas åt alla de nye friherrarne,
måste några deribland åtnöja sig med anvisningar på framtiden.
I sin penningenöd måste drottningen underkasta sig
förödmjukelsen att med sin gamla bundsförvandt Frankrike köpslaga om ett
närmare förbund mellan båda makterna. Chanut berättar i sina
anteckningar (II; 197), huru han i Mars 1651 varit kallad till drottningen,
som sagt honom, att hans hof visserligen alltid kunde räkna på hennes
vänskap äfven utan något uttryckligt förbund, men att då hon var
dödlig, önskade hon, att den nära förbindelsen mellan båda rikena ej skulle
vara beroende af hennes lifslängd. Med kännedom om de sinas lynne
måste hon likväl med ledsnad förklara, att det skulle blifva svårt förmå
dem ingå ett förbund, hvari de icke sågo en omedelbar och påtaglig
fördel. Om arffursten komme till regeringen, skulle han visserligen utan
motvilja fullgöra redan ingångna förbindelser, men om förbundet med.
Frankrike då icke vore afslutadt, fruktade hon att han komme att
lyssna till andra anbud. Af dessa skäl önskade hon på det högsta, att
franska regeringen ville anvisa 200,000 rdr årligen för att tillvinna sig
det svenska riksrådets välvilja och göra hela folket villigt att tjena
Frankrike. Det undgick ej Chanut, att hon med synnerlig motvilja och
synbart obehag framstälde denna anhållan om hjelppenningar, och för
Christinas stolta sinne måste ock en sådan framställning förefallit högst;
förödmjukande.
Under sommaren skulle en beskickning afgå till Lübeck för att
med polska sändebud underhandla om det tjugusexåriga stilleståndets
öfvergång till stadigvarande fred; men i saknad af penningar måste man
från den ena veckan till den andra uppskjuta de svenska sändebudens
afresa, ocH endast mot pant af tullinkomsterna i Stockholm lyckades
man slutligen få af riksrådet Wittenberg låna 15,000 rdr till utgifter
för beskickningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
