Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas första tronafsägelse - Utskottsriksdag 1651 - Christinas afsägelse af regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas första tronafsägelse.
437
värja allt störande deraf. Likaledes blef frågan om förändringar i
kreditlagstiftningen till kongl. maj:ts åtgärdande öfverlemnad, och slutligen
blef den om upprättande af kornhus hänskjuten till följande riksdag.
Det egentliga ändamålet med utskottsriksdagens sammankallande
hade sålunda visserligen icke blifvit vunnet; men drottningen ville
emellertid begagna dess sammanvaro för att bringa till verkställighet sitt
beslut att nedlägga regeringen.
Den 7 Augusti hade drottningen gifvit rådet tillkänna detta sitt
beslut och såsom skäl dertill anfört, att det vore till fördel för riket,
hvilket till regeringen finge en dertill duglig man och dessutom en god
fältherre, som kunde strida för fäderneslandet; för prinsen, hvars egen
och hvars efterkommandes rätt till riket på detta sätt blefve betryggad,
och för Christina sjelf, som dymedelst komme i tillfälle att njuta ett
lugnt lif. Andra skäl funnes äfven, dem hon ännu icke kunde
upptäcka. I fem eller sex år hade hon betänkt denna sak och hade nu,
en gång för alla, fattat sitt beslut. Också gjorde hon icke denna
framställning till rådet för att inhemta dess betänkande deröfver, utan blott
för att bringa saken till verkställighet, på det att prinsen måtte blifva
såsom en ärlig konung i regeringen stadfästad.
Axel Oxenstierna begärde betänketid, då ärendet vore af stor vigt
och fordrade noggrant öfvervägande; men drottningen svarade, att då
hertigen vore till sina egenskaper känd och redan till arffurste antagen,
vore här icke mycket att betänka, hvarefter hon lemnade rummet.
Rådet höll sedermera en lång öfverläggning, men dess resultat blef ett
af-styrkande. Skrifvelsen derom uppsattes af kanslern, som lade
drottningen på hjertat, att hon var född till Svea rikes drottning och hade
redan i sin barndom blifvit derför af ständerna erkänd samt vid
omyndiga år af alla med liflig ed hyllad och nu senast dertill krönt. Vid
samma tillfällen hade hon ock med högtidliga eder och inför Guds
ansigte lofvat vara Sveriges drottning och regera riket efter lag. Ett så
fast och så ofta sammanknutet förbund kunde ej upplösas eller slitas
utan fel eller förtal å endera eller båda sidorna. Att rikets bästa skulle
genom denna afsägelse befrämjas, derom kunde endast Gud, men icke
svaga menniskor döma. Rådet hyste för hertigen den största vördnad
och tviflade ej om hans många och goda egenskaper, men det visste
ock, att drottningen var begåfvad med kärlek till land och undersåtar,
med förstånd, erfarenhet och anseende, dessutom med ovanlig lycka
så in- som utrikes. Det syntes derföre rådligt att nöja sig med det
närvarande och ej i oträngda mål söka efter förändringar, som sällan
lända till förbättring, ofta till förvärring. Hvad beträffade hertigens och
hans efterkommandes rätt till kronan, hade han redan, så mycket
möjligt och behöfligt vore, derom blifvit förvissad genom både drottningens
och ständernas tvänne gånger aflagda försäkringar. Att drottningen
skulle genom afsägelsen få lugnare dagar, derom kunde rådet ej döma,
då det ej kände det tillkommande, visste ej heller, om lugnet
öfverensstämde med drottningens pligt. Till möda och bekymmer voro alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
