Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Den messeniska smädeskriften - Arnold Johan Messenius - Arnold Messenius den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den messeniska smädeskriften.
443
erhöll sedermera af riksamiralen Gyllenhielm ytterligare tvänne
hemman såsom uppmuntran att skrifva Carl IX:s historia. Tillika trädde
han efter sin första hustrus död i nytt gifte med den rika och ansedda
enkan efter biskop Johannes Bothvidi i Linköping, så att lyckan nu
tycktes på allt sätt gynna honom.
Det visade sig likväl snart, att faderns oroliga lynne gått i arf till
sonen, hvilken, i stället att sysselsätta sig med de historiska arbeten
som ålågo honom i följd af hans embete, började ifrigt deltaga i de
politiska rörelserna vid 1649 och 1650 årens riksdagar, ömsom på
hofvets och ömsom på dess motpartis sida. Först uppträdde han såsom
drottningens ifrige anhängare och loftalare, men sedan hon tillerkänt
hans syster den andel i vederlaget för morfaderns gods, som lagligen
tillkom henne, men hvilken brodern vägrat utgifva, blef han med ens
en ifrig förfäktare af folkets rättigheter, klagade bittert öfver
kronogodsens förskingring och adelns tyranni samt ansågs allmänt vara författare
till en namnlös partiskrift, som vid 1649 års riksdag utgafs i böndernes
namn och med mycken skärpa framstälde deras klagopunkter mot adeln.
Äfven åtskilliga uppsatser under 1650 års oroliga riksdag ansågos vara
af honom författade, och under hela riksdagen umgicks han flitigt med
ofrälseståndens förnämste ledare, professor Terserus, kyrkoherden
Christopher i Fors, borgmästaren Nils Silenius, m. fl.
När sedermera, under året 1651, de ständiga förströelserna vid
hofvet och drottningens mer och mer tilltagande slöseri ytterligare ökat
missnöjet i landet, var Arnold Messenius icke en bland de siste att
instämma deri, och hans son, med samma namn som fadern, fick
företrädesvis förtroende af hans anmärkningar mot drottningen och
hennes styrelse.
Denne yngre Arnold Messenius var född å Keksholms fästning år
1629, hade vid 18 års ålder blifvit antagen till kammarsven hos Carl
Gustaf, hvilken han åtföljt under dennes vistelse i Tyskland, och hade
sedermera kommit i tjenst hos prinsens yngre broder Adolf Johan.
Under en resa med denne hade han insjuknat och blifvit vårdad hos
kyrkoherden Christopher i Fors, af hvilken han hört många skarpa
yttranden om drottningens lefnads- och styrelsesätt, om adelns förtryck
mot de öfriga stånden o. s. v. Hemkommen till fadern under
sommaren 1651, fick han här höra samma bedröfliga skildring af det olyckliga
tillståndet i landet samt stärktes mer och mer i den öfvertygelsen, att
drottningens förvända styrelse var orsaken till detta elände; att hon i
förening med högadeln skulle till slut utarma allt det öfriga folket, och
att enda utvägen till dess räddning vore, att kronan så snart som
möjligt öfverginge till hertig Carl Gustaf. När det sedermera blef bekant
att drottningen velat afsäga sig regeringen, men af rådet och det af
embetsmän och prelater bestående utskottet blifvit öfvertalad att
bibehålla riksstyrelsen, stegrades häraf den unge Messenii förbittring och
han gaf luft deråt i en rimmad skrift, hvari han införde allt hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
