Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Den messeniska smädeskriften - Messeniernes afrättning - Riksdagen 1652 - Christina närmar sig åter Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riks dag ett 1652.
453
denna sak, då man så gerna skulle önska att ega hans minne så
fläckfritt som möjligt. I häfdens dom får dock ej finnas något anseende
till personen, och om man äfven för Gustaf Adolfs, Christinas och
Oxenstiernas skull hade önskat att med tystnad gå deras förhållande
till Messenierne förbi, förbjudes dock sådant af den historiska ovelden;
men denna fordrar ock att hvad som förefallit framställes så
fullständigt som möjligt, på det att efterverlden må vara i tillfälle att döma
med tillräcklig sakkännedom, och det är ur denna synpunkt frågan om
den messeniska smädeskriften och hvad dermed stått i sammanhang
här blifvit utförligare framstäld.
Sedan de båda Messenierne undergått sitt straff och de öfrige i
rättegången inblandade blifvit affärdade, återstod bland de genom den äldre
Messenii bekännelser blottstälde endast riksrådet Bengt Skytte, med
hvilken någon undersökning ej för tillfället kunde hållas, emedan han
ej fans inom riket. En sådan skedde emellertid efter hans återkomst
under senare delen af följande året, men då denna undersökning,
ehuru föranledd af rättegången mot Messenierne, likväl ej står i
närmare samband dermed, lemna vi berättelsen om förloppet deraf till
skildringen af Bengt Skyttes öden i allmänhet.
Det syntes för öfrigt tydligt, att det stränga förfarandet mot
Messenierne väsentligen var föranledt af regeringens önskan att injaga
skräck hos ledarne af riksdagsoppositionen, och att detta lyckats,
visade sig äfven vid nästa riksdag.
Riksdagen 1652.
Den under rättegången mot Messenierne gjorda upptäckten af ett
kring landet vida spridt missnöje med drottningens styrelse synes hafva
åter närmat henne till Axel Oxenstierna, såsom ett pålitligare stöd för
denna styrelse, än han de senare åren anlitat. Under hennes första
regeringsår hade han haft den hufvudsakliga ledningen af ärendena.
Sedermera efter brytningen mellan honom och drottningen i början af
året 1646 hade denna ledning öfvertagits af henne sjelf, men Per
Brahe hade dock varit hennes mest anlitade biträde dervid under åren
1646 och 1647. Han visade sig dock ej nog undfallande för
drottningens vilja och skickades derföre under sommaren 1648 till Finland,
hvaremot Salvius, efter hemkomsten från tyska fredskongressen, och
äfven Bengt Skytte voro de mest använde under åren 1648, 1649 och
1650, den sistnämnde i synnerhet under den då inträdande
brytningen med högadeln. Under året 1651 var grefve Magnus den
egentligen styrande, medan drottningens tid mer och mer egnades åt
förlustelser, men sedan hon under rättegången mot Messenierne funnit
huru denna styrelse bedömdes flerstädes i riket, vällde bon sig åter
till den gamle rikskanslern, som nu, med sin son Erik, fick taga
ärendena om hand och söka afhjelpa den iråkade oredan. Detta var dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
