Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Statsförvaltningen - Gåfvor åt Magnus Gabriel De la Gardie - Försäljning af kronogods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
Chr is tina.
men nu måste afstå till kronan, fick han det nya De la Gardieska
palatset i Stockholm, hvilket drottningen nyss förut köpt af fadern för
70,000 rdr. Tillika lät hon genom öppet bref förklara alla räkningar
mellan kronan och den under föregående året aflidne riksmarskens
arfvingar afslutade. I utbyte mot Jakobsdal (nu Ulriksdal), hvilket
grefve Magnus på drottningens begäran skänkte henne, fick han ett
amt i Pomern och 30,000 rdr. Man beräknade ock, att han vid denna
tiden endast af sina jordagods hade en årlig inkomst af 80,000 rdr,
motsvarande minst fem gånger denna summa enligt nuvarande
myntvärde. Magnus Gabriel De la Gardie har således varit en för Sverige
högst kostsam gunstling, och ändock bör till de nu uppräknade gåfvorna
och förläningarna ytterligare läggas de, som under de ofvannämnda
åren tilldelades fadern, för sonens skull, äfvensom de, hvilka, för
slägtskapen med honom, tillföllo riksrådet Fredrik Stenbock, gift med
Katarina De la Gardie, syskonbarn med grefve Magnus, samt, efter
mannens död, henne. Utom sitt grefskap, 72 hela hemman, erhöll
nemligen Fredrik Stenbock i förläning 42 hemman i Elfsborgs län,
Kungslena by med 49 derunder lydande hemman i Skaraborgs län och 53
skattehemman i Finland, samt hans enka ytterligare 64 skatte- och
kronohemman i Halland, äfvensom 50 skattehemman i Gestrikland,
hvilka hettes utgöra vederlag för några summor, dem hennes man
försträckt kronan.
Huru äfven de öfrige gunstlingarne, Clas Tott, Anton von
Steinberg, Bourdelot, Pimentelli och Radziejowsky hugnades med rika gåfvor
af flera slag, är förut visadt. För öfrigt utdelades en mängd dyrbara
gåfvor i guld och silfver samt äfven i reda penningar, så väl som
un-derhållsbref till betydande belopp åt härvarande utländska sändebud
och åt de många främmande lärde, som en kortare eller längre tid
uppehöllo sig vid Christinas hof samt sedermera förde den frikostiga
drottningens lof kring Europa.
Följderna af detta slöseri dröjde ej att visa sig. Under året 1651,
då slöseriet var som störst, blefvo äfven de vanliga tillgångarna
uttömda, och sedermera klagades allt oftare och bittrare öfver att
hvarken hofvet eller embetsverken utfingo sin aflöning, att fästningarnas
och flottans underhåll försummades af brist på medel dertill o. s. v.
Man måste ock nu allt oftare anlita utomordentliga utvägar, såsom att
mot förpantning af vissa kronans inkomster upplåna penningar och i
synnerhet den redan under förmyndarestyrelsen begagnade, att försälja
kronogods.
Redan i Juli 1645 förekom i rådet fråga om sådan försäljning.
Drottningen anmärkte största svårigheten dervid vara, att
skatte-bönderne å de försålda hemmanen illa behandlades, hvarföre en
förordning borde utfärdas, att hvar och en, som blefve förorättad, måtte
fritt få klaga hos regeringen. Hon fordrade ock, att i rådet skulle
voteras om försäljning borde ega rum eller icke, och vid den
omröstning, som då följde, voro alla af den mening, att ingen annan utväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
