Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Statsförvaltningen - Försäljning af kronogods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsförvaltning en.
479
fans till härens och andra kronans tjenares aflönande. Kriget mot
Danmark var då ej ännu slutadt, och de stora utgifterna derför kunde
således rättfärdiga den vidtagna åtgärden. Det egentligen
anmärkningsvärda är följaktligen att, ehuru den funnits nödvändig, likväl
redan under året 1645 så många kronolägenheter bortgåfvos och
förlänades; men denna anmärkning bör väl rättvisligen mindre träffa den
adertonåriga drottningen än hennes rådgifvare. Dessa hade emellertid
genom att sjelfve draga fördel af drottningens frikostighet gjort det
för sig omöjligt att med allvar motsätta sig det slöseri, hvartill den
efter hand och särdeles efter hennes kröning öfvergick, och således
måste nya försäljningar af kronogods företagas, ehuru sådant genom
en bättre hushållning både bort och kunnat förekommas. Följden
blef att, medan under förmyndarestyrelsen, då Sverige var i ständigt
krigstillstånd, kronogods försåldes för 1,492,201 daler, hvilka alla
användes dels för krigsbehof, dels till betalning af rikets skuld eller till
andra för riket nyttiga ändamål, så såldes sådana under Christinas
regering, midt under freden, för 2,632,000 daler, hvilka till största
delen bortslösades på icke nödvändiga utgifter.
Då hon tillika bortgifvit flera tusende kronohemman, så funnos
slutligen, åtminstone inom de begärligare landskapen, så få qvar att,
såsom nyss är visadt, indelningsverket ej kunnat tillvägabringas för
brist på boställen, samt att Christina mot slutet af sin regering måste
anvisa åt sina gunstlingar lägenheter i de aflägsnaste delarna af riket,
kronoladugårdar, qvarnar, laxskatter, laxfisken o. d., samt att några
bland de utnämnde friherrarne måste nöja sig med förväntning på
friherreskap, som genom någon friherreätts utgång möjligen kunde blifva
lediga.
Gåfvorna och förläningarna följde ock så tätt på hvarandra, att
man till slut ej rätt visste hvilka hemman voro bortgifna eller icke.
Det hände äfven att gåfvo- eller förläningsbref utfärdades åt flera
personer på samma egendom, och man fann derföre under Christinas sista
regeringsår nödvändigt att i gåfvo- eller förläningsbrefven utsätta det
förbehåll: »så framt ej hemmanet är förut åt någon annan gifvet eller
förlänadt.»
Största delen af de bortgifna, förlänade eller försålda kronogodsen
kom adeln till godo, men äfven åtskilliga ledamöter af presterskapet,
framför allt drottningens förre lärare Johannes Matthiæ, erhöllo
betydande gåfvor eller förläningar af kronohemman, och flera bland rikets
städer kommo äfven i åtnjutande deraf, hvilket väl var en bland
anledningarna, hvarför, efter 1650 års riksdag, borgareståndet mindre
ifrigt än då och tillförene yrkade på en reduktion. För allmogen åter
blef den mer och mer en lifsfråga, då dess belägenhet försämrades i
samma mån som kronans fasta egendom förminskades. Hos allmogen
tilltog också för hvarje år förbittringen mot adeln och missnöjet med
drottningen, och det var endast hoppet om en snar förändring till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
