Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Statsförvaltningen - Försäljning af kronogods - Förvaltningen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
Chr is tina.
bättre genom hennes förestående tronafsägelse, som förekom
våldsammare utbrott af detta missnöje.
I allmänhet var Christinas statsförvaltning ännu menligare för
allmogen än hennes förmyndares, utan att i öfrigt ega dennas förtjenster.
Slöseriet, som var hennes hufvudfel, föranledde bristande tillgångar för
de angelägnaste utgifterna, hvilket åter verkade förlamande på alla
delar af statsförvaltningen, medan tillika hennes mer och mer tilltagande
liknöjdhet för regeringsbestyren och det företräde hon gaf sina
gunstlingar framför dem, som utmärkte sig genom tjenster mot riket, och
hvilka således rönte alltför ringa uppmuntran att gagna detsamma,
medförde en viss slapphet inom de särskilda förvaltningsgrenarna, som
blef allt märkbarare ju mera hennes regering nalkades sitt slut.
Från denna öfversigt af statsförvaltningen i allmänhet öfvergå vi
nu till dess handhafvande i särskilda delar af riket.
Finland nåde visserligen vunnit mycket under Per Brahes styrelse
åren 1637—1640, men mycket återstod der ännu att göra och mycket
hade äfven återgått till det gamla oskicket, då ingen person fans på
stället med tillräcklig myndighet att leda det hela.
Brahe hade efter brytningen mellan Christina och Axel
Oxenstierna varit under åren 1646 och 1647 den egentlige ledaren af
regeringsärendena, men då han dervid flera gånger varit af annan
mening än drottningen och äfven vid åtskilliga tillfällen yttrat sitt
missnöje med hennes alltför långt drifna frikostighet och hennes förkärlek
för utländningar, började hon finna honom besvärlig och framstälde i
rådet nödvändigheten att för Finlands bästa å nyo ditsända grefve
Per. Likasom det icke ansetts rätt passande att åt riksskattmästaren
Gabriel Oxenstierna, såsom innehafvare af ett riksembete, uppdraga en
generalguvernörsbefattning, så tycktes sådant ännu mindre böra
ifrågakomma för rikets högste embetsmän, riksdrotsen; men Brahe gjorde
ingen invändning, utan förklarade sig färdig att tjena fäderneslandet
hvarhelst drottningen befalte, samt reste under sommaren 1648 till
Finland, der han vistades till dess han i medlet af året 1650
återvände till Stockholm för att deltaga i den pågående riksdagen och
öfvervara drottningens kröning.
Äfven nu, likasom förra gången, begynte Brahe sin embetsutöfning
med en resa genom alla delar af landet, hvarunder han upptog och
afhjelpte klagomål, rättade åtskilliga felaktigheter, afskaffade hvarjehanda
missbruk, införde flera förbättringnr i särskilda delar af förvaltningen,
utstakade och lät anlägga städerna Kajana, Christinestad och
Brahestad samt gjorde sig väl förtjent af den hedrande benämningen
landsfader, hvilken invånarne gåfvo honom.
Då emellertid generalguvernören icke kunde medhinna att hafva
tillsyn öfver de särskilda delarna af förvaltningen, särdeles i mera
aflägsna trakter, samt regeringen dessutom ville inhemta upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
