Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Statsförvaltningen - Bremen och Verden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsförvaltning tn.
4»S
tillhörande besättningen i det kringliggande landet. Slutligen begärde
Königsmarck hos drottningen att få anlägga några fästen mot
stadsområdet, och hon biföll mot slutet af året 1653 denna begäran, utan
att deröfver hafva hört rådet. I början af följande året gjorde ock
Königsmarck förberedelser för anläggandet af en skans vid Burg, hvilken
ort han ansåg tillhöra det svenska området; men Bremrarne, som
på-stodo den ligga inom stadens, togo nu densamma i besittning, hvilket
af Königsmarck förklarades för ett fiendtligt anfall, hvarföre han tågade
dit med en öfverlägsen styrka och intog den af borgarena uppförda
skansen, den han gjorde betydligt starkare samt inlade deri en svensk
besättning. Tillika lät han befästa Lehe, vid mynningen af
Weser-floden, och kunde på detta sätt beherska Bremens hela handel.
Bremrarne rustade sig att återtaga skansarne, men då lät Königsmarck
genomskära dammarne, så att floden steg öfver slättlandet och de
bre-miske soldaterne måste skynda tillbaka, vadande i vattnet ända upp
till armarne. Från drottningen kom befallning till Königsmarck att
äfven söka sätta sig i besittning af staden, hvilket han också försökte
medelst förräderi af en mutad borgare; men detta anslag upptäcktes
och han hade ej tillräcklig styrka att företaga en formlig belägring.
Öppet krig var emellertid nu börjadt mellan Sverige och staden
Bremen, utan att svenska riksrådet hade någon kunskap om anledningen
dertill. Då Königsmarck tillfrågades härom samt tillika om orsaken,
hvarföre han gått så våldsamt tillväga, utan att först hafva försökt en
fredlig biläggning af tvisten, svarade han, att allt skett på drottningens
befallning, hvilken han trott vara grundad på formligt beslut, fattadt i
rådet. Der yttrades mycken förtrytelse häröfver, men då drottningen
i detsamma nedlade regeringen, kunde för tillfället ingenting annat
göras, än att Königsmarck befaltes tills vidare inställa alla fiendtligheter.
Inom Tyskland tog man emellertid allmänt parti för Bremen, och
uppmuntringar till ihärdigt motstånd uteblefvo icke hvarken från
kejsaren eller Holland. Bremrarne började nu ock värfva trupper och gå
anfallsvis till väga, utan att, under det i Sverige pågående
regentom-bytet, några kraftiga åtgärder der vidtogos att förstärka Königsmarck.
Också begagnade Bremrarne tillfället, återtogo Buig och några andra
orter, der svenskarne anlagt förskansningar, samt plundrade flerstädes
å det svenska området; men sedan Carl Gustaf tillträdt regeringen,
fick saken snart en annan vändning. Genom förstärkningar från flera
håll var inom kort en ansenlig styrka församlad, hvilken, anförd af
Königsmarck, Carl Gustaf Wrangel, Gustaf Otto Stenbock och andre i
tyska kriget bildade härförare, icke allenast återtog alla af borgarena
eröfrade orter, utan äfven stod hotande invid sjelfva staden, som nu
fick erfara huru föga bistånd den i sjelfva verket hade att påräkna från
dem, hvilka förut varit så färdiga att uppmana den till motstånd.
Något understöd från kejsaren afhördes icke, och Holland erbjöd endast
sin bemedling. Sålunda lemnade åt sig sjelfva, ingingo Bremrarne
först stillestånd, hvarunder svenska trupperna skulle af staden erhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
