Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Förhållandet till utländska makter - Förhållandet till Österrike - Förhållandet till Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
Chr is tina.
lunda, långt ifrån att blifva de tyska protestantiska staternas stöd och
naturliga bundsförvandt, kom Sverige redan vid sitt inträde i tyska riket
till flera bland dem i fiendtligt förhållande och nödgades derigenom
hålla en så betydande krigsstyrka i sina tyska besittningar, att svenska
statsverket icke af dem hade någon fördel. Det tyska kriget, som
kostat Sverige så stora uppoffringar, hade sålunda i sjelfva verket icke
för detsamma medfört annan vinst än den öfning, dess krigare, och
den utbildning, dess krigsväsende deri vunnit, hvarigenom det kunnat
afhända Danmark åtskilliga områden, som för Sverige blefve af
verklig och varaktig nytta.
Holland eller republiken Förenta Nederländerna, styrd af prins
Henrik af Oranien såsom republikens ståthållare till 1647 och af
dennes son Wilhelm II- till 1650, hvarefter ståthållarevärdigheten
afskaffades och rådspensionären Jean de Wi t fick hufvudsakliga ledningen af
utrikes ärendena, hade i September 1640 afslutat på femton år ett
förbund med Sverige till handelns och sjöfartens säkerhet å Östersjön och
Nordsjön. Holländarne hade då ännu bland alla nationer den
lifligaste och mest omfattande handeln å Östersjön; men genom
Oxenstiernas väl beräknade åtgärder vann under förmyndarestyrelsen den
svenska handeln sådan utsträckning, att den väckte holländarnes afund
och farhåga att genom denna medtäflare lida en känbar minskning i
de vunna fördelarna. Vid fredsunderhandlingarna mellan Sverige och
Danmark hade derföre det holländska ombudet, som jemte det
franska här var medlare, visat mycken afvoghet mot Sverige, och det var
holländarnes hållning, som väsentligast förhindrade Sverige att vid
fredsslutet erhålla den ytterligare tillökning i område, det i annat fall
sannolikt kunnat vinna. Den tullfrihet i Öresund och Belterna,
Sverige erhållit i freden, gaf dess handel framför holländarnes en fördel
som gick dessa mycket till sinnes. För att motväga den påbjöd
holländska regeringen redan 1646, att alla från Östersjön kommande
varor skulle i de holländska hamnarna betala en viss tull kallad veilgeld,
hvilken sades vara afsedd att betäcka kostnader för de rustningar, dem
Holland varit föranlåtet göra för att skydda handeln på Nordsjön och
Östersjön. Från svenska regeringens sida klagades visserligen öfver
denna nya pålaga, men utan verkan. Sedermera borttogo holländarne
några skepp som kommo från ett nybygge, hvilket svenskar anlagt å
Guineakusten i Afrika, äfvensom de tilläto åtskilliga fiendtligheter mot
det svenska nybygget i Nordamerika. I Oktober 1649 afslöto de med
Danmark ett fördrag, den s. k. redemtionstraktaten, hvarigenom
holländarne under 36 års tid fingo tullfrihet i Öresund mot en årlig afgift
till Danmark af 350,000 gyllen, hvilket betydligt minskade den fördel
Sverige genom den vunna tullfriheten erhållit. Under Sveriges tvister
med Bremen stälde sig holländarne äfven på denna stads sida, och
då, vid utbrottet af ett krig mellan Holland och England 1653, de
svenske köpmännen ville begagna tillfället att, såsom tillhörande en
neutral makt, draga handeln till sig, började holländarne under hvarje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
