Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Förhållandet till utländska makter - Förhållandet till England - Förhållandet till Danmark - Förhållandet till Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhållandet till utländska makter.
497
men detta hade Whitelocke afböjt. Fördraget vittnar för öfrigt om
.den synnerliga vigt man nu fäste vid handelns och sjöfartens frihet,
hvars stora betydelse den svenska regeringen uppskattat icke mindre
än den engelska.
Danmark hade efter Christian IV:s död i Februari 1648 häften
interimsstyrelse, i hvilken, enligt hvad förut är omtaladt, Corfitz
Ulfeldt varit hufvudpersoner till dess konungens äldste efterlefvande
son, Fredrik III, i Maj samma år valdes till hans efterträdare, men
med en af danska adeln så inskränkt myndighet, att han var konung
föga mer än till namnet. Förhållandet mellan Sverige och Danmark
fortfor att vara mindre vänskapligt. Danska regeringen hade svårt att
glömma de stora förlusterna i Brömsebro-freden, och den svenska
betraktade fortfarande Danmark såsom en arffiende, mot hvilken man
ständigt borde vara på sin vakt och hvilken man borde göra så mycket
förfång man kunde. Den af Danmark i Oktober 1649 med Holland
ingångna redemtionstraktaten, som minskade Sveriges fördel af
tullfriheten i sundet, väckte också i hög grad den svenska regeringens
missnöje och föranledde flera klagomål å dess sida, hvaremot danska
regeringen misstänkte svenska stämplingar i en inom Norge spridd
uppmaning till dess befolkning att frigöra sig från danska oket, återtaga
den forna friheten, välja egna råd och riksdagsmän samt ställa sig
under Sveriges beskydd, äfvensom i det trots den danska adeln visade
mot konung Fredrik, då han sökte stäfja dess sjelfsvåld, men möttes
af de danska stormännen med hotelsen att söka svenska regeringens
skydd. Åtskillige bland desse öfvergingo ock till Sverige och gjorde
allt för att tillvägabringa en öppen brytning mellan båda makterna.
Vi hafva förut visat, huru Ulfeldt i detta hänseende var synnerligt
verksam och huru han äfven lyckades för sina hämndplaner vinna
Christina, så att det endast var genom Axel Oxenstiernas allvarliga
motstånd och sedan han inom rådet gjort sin åsigt gällande som ett
fredsbrott förekoms. Konung Fredrik hade ock å sin sida gjort allt
att förhindra ett sådant, jemte det han tillika rustat sig att kraftigt
afvärja ett anfall från Sverige. Den för Sverige misshagliga
redemtionstraktaten upphäfdes 1653 och kort derefter sökte Fredrik genom en
särskild beskickning tillvägabringa en närmare förbindelse med Sverige,
hvilket likväl misslyckades genom Ulfeldts fortfarande inflytande hos
Christina, som till och med kort före sin tronafsägelse föreslog
Whitelocke, att Sverige och England borde förena sig för att kufva
Danmark, hvarefter Seland skulle lemnas Christina till underhåll och
vistelse, sedan hon nedlagt regeringen. Den engelske ambassadören ville
dock ej lyssna till denna äfventyrliga plan, och oaktadt drottningens
krigslystnad kom det, genom den öfvervägande fredliga
sinnesstämningen hos rådet, icke under hennes regering till något nytt krig mot
Danmark.
Polen hade sedan slutet af April 1642 i Uladislaus IV,
sonsonsson af Gustaf Wasa, en af sina bättre konungar, lika framstående i
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist, V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
