Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Kyrkan och presterskapet - Frågan om inrättandet af ett kyrkligt kollegium - Frågan om ny kyrkoordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan och presterskapet.
245
och superintendenterna, hvar inom sin verkningskrets, hade regeringen
länge önskat införa ett för hela svenska kyrkan gemensamt kollektivt
styrelseverk, hvars behöfiighet äfven presterskapet erkänt, men om
hvars sammansättning, enligt hvad i det föregående är visadt,
regeringen och presterskapet icke kunnat öfverenskomma. Vi hafva äfven
omnämnt, huru vid 1649 års riksdag frågan om ett sådant
styrelseverk blifvit af regeringen bragt å bane, men också då utan framgång.
De föregående förslagen till ett generalkonsistorium hade varit af
Oxenstierna uppgjorda, men nu föreslog drottningen inrättandet af ett c o 11
e-gium ecclesiasticum af 30 ledamöter—15 andliga, nemligen
erkebiskopen, samtlige biskoparne och superintendenterne,
öfverhofpredi-kanten och pastor primarius i Stockholm — samt 15 verldsliga, som
hade akademiska studier i teologi, filosofi och lagfarenhet samt
innehaft högre embeten inom riket. Erkebiskopen skulle i detta kollegium
vara president och hofkanslern vice president, de andlige ledamöterne
intaga högra sidan, de verldslige den venstra. Endast de år, då
riksdag hölls, skulle ledamöterne samlas mangrant, eljest blott sex af
hvardera sidan. Förslaget mötte åtskilliga motsägelser redan inom rådet,
som förmodade att presterskapet skulle nu lika litet som tillförene
vilja i ett sådant styrelseverk inrymma några verldsliga ledamöter,
samt misstyckte, att de andliga skulle inom detsamma hafva företräde
framför de verldsliga, hvilket eljest ingenstädes var öfligt. Hos
presteståndet vann förslaget icke heller bifall, utan ståndet förenade sig om
den åsigt, att några prester och »politici» (civile embetsmän) måtte af
drottningen förordnas att gemensamt öfverse kyrkoordningen.
Förekomme sedan någon sak, som icke efter denna ordning kunde slitas,
så kunde den hänskjutas till ett generalkonsistorium, hvilket
presterskapet ansåg vara detsamma som en nationalsynod och således böra
bestå endast af andliga ledamöter. Frågan om en nationalsynod ville
de öfriga stånden dock ej biträda, och i riksdagsbeslutet infördes
endast en begäran, att drottningen ville förordna några lärda män, så
väl af verldsliga som andliga ståndet, att öfverse kyrkoordningen,
tillöka och förändra den efter behof samt låta deri inflyta allt som
hörde till kyrkostyrelsen, hvilket förslag sedermera borde föreläggas rikets
ständer.
Redan följande året, 1650, förordnades ock en af fem prester och
fem civile embetsmän bestående kommission, under Axel Oxenstiernas
ledning, att granska kyrkoordningsförslaget af 1619 och uppgöra
förslag till ny kyrkoordning; men deras arbeten hindrades så väl af den
då inträdande riksdagen som af deras öfriga embetsgöromål, och ehuru
några delar af den nya kyrkoordningen förelades presteståndet vid
1652 års riksdag, kom någon ny författning icke till stånd under
Christinas regering. Presterskapet tycktes helst vilja förblifva vid det gamla
och visade i allmänhet mycken motvilja att lemna lekmän någon slags
befattning med kyrkans angelägenheter, hvilket föranledde den lärde,
men häftige professorn Verelius att i en ganska skarp afhandling »om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
