Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Undervisningsverken - Ny skolordning - Tillståndet vid läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undervisningsverken.
5’7
lärjungar någon försmak af statsvetenskaperna och af svenska lagarnas
grunder. I allmänhet ansågs skolan uteslutande egnad åt den lärda
bildningen. Den som ej visade fallenhet för bokliga studier, borde
tillhållas att ej fortsätta dem, utan egna sig åt krigstjenst, köpenskap,
åkerbruk, handtverk eller andra lofliga handteringar, »efter som Gud
hafver gifvit hvarjom och enom hug och ämne». Tillsynen öfver
läroverken ålades biskopar och konsistorier samt prosten eller kyrkoherden
i de städer som voro aflägsna från biskopssätet.
Ett hinder för skolornas verksamhet låg i fattigdomen hos en stor
del af lärjungarna, hvilka genom sockengång eller genom sjungande
utanför husportarna i städerna måste samla medel till sin
undervisning. Seden att djeknarne skulle med sång följa lik till grafven
förhindrade ock en jemn skolgång, synnerligast i hufvudstaden, der liktåg
ofta föreföllo, hvarföre ock pastor primarius Emporagrius vid 1652 års
riksdag föreslog inrättandet af en särskild skola för stadens
förnämligare innevånares barn, emedan dessas föräldrar ej ville insätta dem i
trivialskolan, der deras tid så ofta upptogs af sädant sjungande,
hvilket föräldrarne ej heller funno rätt passande för sina söner.
Ännu mindre visade adeln någon benägenhet att skicka sina
söner till elementarläroverken, dels af högfärd, emedan det under denna
ståndsskilnadernas gyllne tid ansågs för adeln förnärmande, att dess
söner i skolan sutto vid sidan af eller under ofrälse gossar, möjligen
bondesöner från samma socken; dels ock emedan undervisningen i
dessa läroverk afsåg hufvudsakligen den presterliga och den civila
em-betsmannabanan, af hvilka den förra af adeln försmåddes och den
senare ansågs vara adelns tillhörighet, äfven utan att den behöfde
besvära sig med några grundligare studier. Den mindre förmögna adeln
lät derföre sina söner gå krigarevägen, som den tiden icke erfordrade
några kunskaper utöfver hvad någon fattig student kunde såsom
enskild lärare bibringa de unge junkrarne, och den förmögnare lät sina
söner bildas, likaledes af enskilda lärare, för direkt inträde vid svensk
eller utländsk högskola, hvarefter deras uppfostran skulle fulländas
under resor utomlands. Följden blef emellertid att den yngre adelns
uppfostran blef mer och mer försummad eller ytlig och att bristen på
skickliga ämnen för civila embeten blef allt mera märkbar inom adeln.
Redan 1634 klagade Oxenstierna, att få ibland den uppväxande adeln
kunde i statens värf användas och att, om en eller annan ibland dem
hade några kunskaper, så ville han aldrig bida i de lägre graderna,
tills han lärt sig »stå rätt på benen», utan »när han blott kunde skrifva
ett vanligt bref eller hålla ett tal i vädret, så trodde han sig genast
skicklig att handtera rikets kinkigaste angelägenheter». Sedermera
under Christinas regering blef förhållandet ännu sämre, ju mera adelns
anspråk växte och ju mindre intresse drottningen sjelf visade för
regeringsärendena. Till platser, som fordrade större kunskaper och
arbetsförmåga, måste man mer och mer använda ofrälse personer och
gifva dem adelskap för att bibehålla embetena inom adeln, som visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
