- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Femte bandet. Christina (1902) /
520

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Undervisningsverken - Ännu qvarvarande okunnighet och vidskepelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

520

Chr is tina.

domar, vittnande om alltför bristande kunskap i naturvetenskaperna.
Ännu 1647 försvarades astrologiens vetenskaplighet på fullt allvar af
sjelfva professorn i matematik vid Åbo akademi, Simon Kexler. En
annan dervarande lärare Martin Stodius hölls allmänt för en trollkarl
och stäldes till och med under ransakning såsom skyldig till en
students förryckthet, hvilken han lärt åtskilliga hemliga konster, såsom att
åstadkomma en osynlig skrift, som öfver eld blef läslig och dylikt.
Denna gången, 1644, blef han visserligen frikänd, emedan alla hans
embetsbröder intygade, att han ej brukade några trolldomskonster; men
hos den större allmänheten fortfor han att vara misstänkt, och då en
lärare vid gymnasium i Viborg blef anklagad inför hofrätten att hafva
läst öfver en kabbalistisk bok, den han fått till låns af Stodius, blef
denne åter dragen inför konsistorium och förskjuten från universitetets
gemenskap, hvilken dom dock upphäfdes af dess kansler Per Brahe,
som i sin skrifvelse härom visade sig vara i kunskaper och
fördomsfrihet vida öfverlägsen de vördige fäderne.

I Finland, der okunnigheten i allmänhet var större än inom Sverige,
förekommo ännu på 1640-talet mångfaldiga rättegångar mot hexor och
trollkarlar. År 1641 anstälde Åbo hofrätt en vidlyftig undersökning
med en kringstrykande tiggare, som botade allehanda sjukdomar, gjorde
brygden god, skaffade till rätta stulna saker o. s. v., hvarför han af
hofrätten dömdes att å båle brännas. År 1643 blef en rysk prest
anklagad för att befatta sig med förbudna konster och att, bland annat,
hafva från ett hus utdrifvit onda andar. Sedan han blifvit på flera
sätt misshandlad och slagen i bojor tillsammans med två grofva
miss-dådare, drogs han inför hofrätten; men der blef hans oskuld så tydlig
och de förbrytelser, hvarför han beskyldes, visade sig så orimliga, att
han af hofrätten frikändes. En skrifvare drogs inför rätta för det han
skulle med sitt blod hafva skrifvit till den lede fienden och tillbudit
honom sin själ för 400 rdr, och så vidare. Äfven inför konsistorierna
blefvo personer ofta anklagade för trolldom och besvärjningar, men
und-sluppo vanligen med varningar och förmaningar, hvaremot de
verldslige domstolarne ofta dömde till ganska stränga straff för sådana
förbrytelser.

Endast småningom och i den mån undervisningen blef mera
allmänt spridd samt ett rikare vetenskapligt lif började utveckla sig,
försvunno dessa vidskepliga föreställningar; men härmed dröjde ännu
ganska länge, och vi skola i det följande finna, att ännu under Carl XI:s
regering trolldoms-processerna voro i full fart ej blott i Finland, utan
äfven inom Sverige. Vi kunna häraf sluta, att okunnigheten och
vidskepelsen varit ännu vida större på Christinas tid, så kunskapsrik och
fördomsfri drottningen sjelf än var och så lifligt intresse hon visade
både för lärdomen och de lärde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/5b/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free