Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vetenskaperna - Lagfarenhet - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
Chr is tina.
nära hundra akademiska afhandlingar i statsvetenskapliga och juridiska
ämnen. Särskildt berömda voro hans »Handledning till
svensk-romei-ska lagens studium», 1640, hans inledning till detta studium, 1650,
och hans uppsats angående svenska landskapslagarna, 1654. Hans
»Politica», hvarigenom han väckte mesta uppseende, utkom ej förr än
under Carl X:s regering. Israel Bringius, född 1588, professor i
juridik vid Upsala akademi, död 1662, har i flera akademiska skrifter
af-handlat de politiska begreppen och de för dessas redande
erforderliga studier.
För öfrigt utkommo under denna tid flera nya upplagor både af
landslagen och stadslagen, äfvensom af Uplandslagen, Helsingelagen
och Östgötalagen, hvilka upplagor af de gamla landskapslagarna dock
af en senare kritik ej funnits tillfredsställande.
Historien blef under detta tidskifte flitigt bearbetad, ehuru med
ringa kritik och ännu mindre konstnärlighet i framställningssättet.
Inom allmänna historien åstadkornmos egentligen endast skolböcker.
Inom den svenska åter äro de särskilda arbetena visserligen af mera både
vigt och intresse, men dock snarare såsom samlingar af materalier,
räddade undan glömskan, än genom någon värderik behandling af dessa
materalier. Sveriges dåvarande politiska betydenhet och det ganska
framstående rum det intog i samtidens historia hade ingifvit svenskarne
en väl berättigad stolthet, och denna inverkade äfven på
häfdatecknin-gen. Ett folk, som i mannaminne uträttat så många storverk, måste
äfven hafva en forntid rik på sådana, och ju längre tillbaka man kunde
sträcka denna forntid, ju flera bragder man från den hade att berätta,
desto mera ansåg man sig hafva uträttat för sitt lands ära. Derföre
blefvo ock sagorna flitigt anlitade och den historiska kritiken fick ej
alltför strängt nagelfara med deras trovärdighet. Denna benägenhet att
upptaga sagornas hugskott såsom historiska fakta röjde sig företrädesvis
hos Johannes Messenius och hans skola, under det likväl samtida
tilldragelser behandlades med en kritisk noggrannhet, hvilken man
svårligen kunnat vänta hos författare med sådan frånvaro af kritik vid
behandlingen af den äldre historien. Axel Oxenstierna sökte likväl gifva
svenska häfdateckningen en mera pragmatisk riktning. Då han år 1637
jemte akademikanslern Skytte besökte Upsala, ålade han dåvarande
professorn i historien Brunnius att förnämligast undervisa de
studerande i sättet att läsa historien, hvars uppgifter de sjelfve kunde
inhemta ur böcker. De skulle lära sig uttänka grunden och spåra
följden af hvarje märkligare tilldragelse samt derjemte taga närmare
kännedom om vår statskunskap, hvaremot sagan och legenden gerna kunde
lemnas alldeles å sido. Föreskriften, som vittnar huru mycket
Oxenstierna i detta fall som i så många andra var framom sin tid, tyckes
dock ej blifvit synnerligt iakttagen, ty i nästan alla arbeten rörande
Sveriges foratid, som utkommo under Christinas regering och äfven
under den nästföljande tiden, röjer sig samma missriktade
fosterlandskänsla att föra Sveriges historia så långt tillbaka i tiden och tillika göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
