Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Vitterhet och konst - Hofdramatik: Baletter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
Chr is tina.
hvilken gafs en vändning, smickrande för den, till hvars ära baletten
uppfördes. För att få denna tanke uttalad och från olika sidor
framstäld, uppträdde en mängd allegoriska, mytologiska eller forntida
personligheter, ofta blandade med sådana ur det verkliga lifvet, hvilka
senare dock endast voro representanter för vissa stånd eller yrken, utan
någon individualitet. Vanligen uppträdde de också oberoende af
hvarandra, för att sjunga eller uppläsa några verser och utföra den dertill
hörande dans, hvarefter det hela slutade med den s. k. »stora
baletten», der allesammans eller åtminstone största delen de uppträdande
förenade sig att sjunga verser till festföremålets ära. Dramatisk
handling i egentlig mening, så väl som karakters teckning, saknades nästan
alldeles, och dialog förekom endast undantagsvis, likasom äfven sjelfva
det poetiska i baletten betraktades såsom en bisak, då dess hufvudsyfte
var att förnöja öga och öra genom musik, dans och framför allt genom
prakten i sceneri och i drägterna. Då dansen efter hand mer och mer
trädde tillbaka för sången, blef baletten på detta sätt en förberedelse
till operan.
Den första balett, man vet vara gifven i Sverige, var en fransysk,
hvilken pfaltzgrefvinnan Katarina lät uppföra för den då elfvaåriga
Christina i Januari 1638. Att den slagit särdeles an på den unga
drottningen, vittnar den förkärlek hon sedermera visade för dylika
tillställningar. Året förut hade fransmannen Beaulieu blifvit anstäld såsom
drottningens dansmästare och fick sedermera ledningen af baletterna.
Den första balett med svensk text, man känner, var en »om denna
tidsens fantasier», som gafs på drottningens födelsedag den 8
December 1643. Den är skrifven på rimmad vers, har 14 inträden, utom
stora baletten, och innehåller en mängd uppträden med föga
sammanhang sig emellan, ehuru det hela går ut på att smickra drottningen
och damerna. Sedermera gafs, till firande af drottningens anträde till
regeringen, nyårsdagen 1645 en »Balett om hela verldenes fröjd,
förorsakad af Hennes Kongl. Maj:ts lyckelige regerings begynnelseDen
är författad på alexandriner och har tre afdelningar, med 24 inträden,
utom stora baletten. Den röjer visserligen något mera inre
sammanhang än den föregående, men har för öfrigt ingenting egendomligt.
Bådas författare är okänd, men sannolikt äro de endast öfversättningar
eller svenska bearbetningar af någon fransman vid Christinas hof.
Af vida större intresse ur svensk dramatisk synpunkt äro de
baletter, hvartill texten författades af Stjernhjelm. Äfven här synas, då
baletten var ett för Sverige helt nytt vitterhetsslag, uppfinningen och
kompositionen tillhöra någon med detta vitterhetsslag mera förtrogen
fransman, ehuru texten är af Stjernhjelm utarbetad. Om hans första
balett »Den fångne Cupido», som till enkedrottningens ära gafs å
Stockholms slott den 1 November 1649, säges ock i den franska texten
uttryckligen, att ämnet är uppfunnet och verserna författade af Helie
Poirier, parisare. Den har äfven en tysk text utan angifven författare,
Både denna och den svenska följa likväl temligen troget den franska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
