Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Städer, handel och näringar - Näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Städer, handel och näringar,
S5i
eller försälja några slags skinnvaror, vid vite af en daler för hvarje
gång sådant skedde, och skulle tillika mössan, fodret och varan i
allmänhet vara förbrutna. Gamla skinnare och skinnareenkor, som ej
förmådde draga skatt, skulle få böta och lappa skinnvaror, men ej
tillverka några nya och ej hålla öppna bodar.
Äfven guldsmederne fingo genom en kunglig resolution af den 24
Mars 1654 bekräftelse å sina privilegier och rättighet att med biträde
af städernas magistrater förjaga alla bönhasar, som icke redeligen och
»till bottens» utlärt sitt yrke.
För att uppmuntra skeppsbyggeriet försäkrades genom ett kungligt
patent af den 27 Juli 1646 alla fartyg, som i Sverige, Finland,
Halland ocn å Gotland byggdes af ek, att under 30 års tid njuta, om de
voro bevärade med minst 14 kanoner eller af samma storlek och styrka
som sådana bevärade fartyg, en tredjedels, och om de voro obevärade
en sjettedels lindring i den tull, som erlades för varor, förda å
utländska fartyg, hvilken fördel sedermera genom ett plakat af den 15
November 1652 utsträcktes till alla ekfartyg, byggda i Estland, Lifland,
Ingermanland, Bremen, Pomern samt alla andra svenska besittningar,
och genom en författning af den 8 Juli 1653 förklarades, att denna
tull-lindring fick åtnjutas icke allenast i svenska och finska, utan äfven
i alla Sverige tillhörande hamnar. Sedermera blef ock genom ett
plakat af den 24 Mars 1654 en fjerdedels lindring i tullen tillerkänd åt
bevärade och en sjettedels åt obevärade fartyg, byggda af furu inom
Sverige eller dertill hörande länder.
Den 30 Januari 1654 utfärdades privilegier för inrättande af
pott-askebränneri och såpsjuderi i Sverige och derunder lydande länder, och
den 24 Mars samma år erhöllo borgaren i Stockholm Christian Greger
och hans bolagsmän privilegium att idka linväfveri.
Hvad rikets hufvudnäringar beträffar, gjordes åtskilliga försök att
höja det svenska åkerbruket, och särskildt påstods af de adeliga
intressenas förfäktare sådant ske genom att öfverlåta till adeln så
mycket som möjligt af landets jord, emedan adeln, med rikare
penningetillgångar, borde kunna nedlägga större kapital på odlingar och
åkerbrukets förbättrande i allmänhet än bonden, som måste lefva för
dagen och ej hade råd att bekosta odlingar eller andra förbättringar, som
först i en framtid skulle löna kostnaderna. Man hade ock bragt
spannmålsproduktionen derhän, att omkring 7,000 läster kunde årligen
utskeppas, för hvilka utförseltullen inom Sverige och Finland uppgick till
omkring 100,000 rdr samt inom Lifland och Ingermanland till omkring
150,000 rdr. Dock voro allt för tryckande band lagda på det mindre
jordbruket, att någon större förkofran af denna hufvudnäring i dess
helhet kunde åstadkommas. Utskrifningarna, friskjutsen, de dryga
skatterna och det då rådande näringstvångets hämmande inverkan bidrogo
gemensamt att utarma bönderna, som i talrika skaror utvandrade och
allt flera gårdar stodo öde. Missväxter förekommo allt oftare, och i
synnerhet inträffade sådana under åren 1649 och 1650 af så svår bc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
