Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Städer, handel och näringar - Näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
Chr is tina.
skaffenhet, att från städerna ifrigt yrkades förbud mot utförsel af
spanmål; men då ett sådant förbud stod allt för mycket i strid mot dea
jordegande adelns fördel, blef i stället tullfrihet beviljad för den
spanmål, som under året 1650 infördes till Sverige och Finland från andra
länder, och en dylik frihet beviljades äfven sedermera för den spanmål,
som infördes i riket under året 1651.
Öfriga delar af landthushållningen drefvos ännu högst ofullkomligt.
Till humlegårdars anläggande blefvo uppmuntringar ofta gifna af
regeringen. I ett memorial af den 21 Augusti 1646 öfver de ärenden,
hvilka sekreteraren Daniel Behm hade att uträtta i de norrländska
städerna Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Hernösand, för att
befordra deras tillväxt, anbefaldes han, bland annat, att uppmuntra den
norrländska befolkningen till odling af hampa och lin samt tillverkning
af finare lärft och bättre dräll, äfvensom af buldan och kanfas samt
till spånad af finare tråd. Hampa måste dock fortfarande köpas från
Ryssland. Vid åtskilliga slott och kungsgårdar hade Gustaf Adolf låtit
anlägga trädgårdar under kunniga trädgårdsmästares uppsigt, men ännu
vid slutet af Christinas regering hade svenska trädgårdsskötseln icke
hunnit särdeles långt. Kungsträdgården i Upsala, innehållande 4 à 5
tunnland, hade inga fruktträd, utan endast tulpaner och några andra
blommor. Den i Stockholm hade några få plommon-, kersbärs- och
äppleträd, som under vintern måste sättas under skjul; men dock
upp-drogos meloner under glasfönster, och i riksrådet Jöns Kurcks trädgård
vid Åbo bragtes omkring år 1650 drufvor till mognad.
Boskapsskötseln erhöll vid flera tillfällen uppmuntran från
regeringens sida, och kronan underhöll ansenliga schäferier på flera orter.
Gustaf Adolf hade sökt införa och göra i Sverige allmän en tysk
fär-race, hvars ull var bättre tjenlig till kläden än den svenskas, hvarföre
ock bönderne i Östergötland, Vestergötland och Småland blefvo vid vite
anbefalde att utbyta sina svenska gumsar mot tyska. Äfven holländske
bönder, med sitt lands boskap, blefvo inkallade i Sverige och bosatte
sig i trakten kring Jönköping.
Jagten blef mycket inskränkt och betraktades såsom en kunglig
rättighet, hvilken af kronan afträddes åt adeln endast å dess egor.
Högdjuren (elgar, hjortar och rådjur) voro öfver hela riket fridlysta, utom
i Norrland och Finland, der deras jagande var hvilken som helst
med-gifvet under den tillåtna tiden. Rapphöns och åkerhöns hade nyligen
blifvit i riket införda och voro derföre alldeles fridlysta. Under
parnings-och kläckningstiden var all jagt förbjuden. Jagt inom kronoparker var
belagd med dödsstraff, hvilket dock vanligen mildrades så, att
förbrytaren förvisades till de Svenska nybyggena. Att jaga rofdjur var en
hvar tillåtet, och jägaren fick behålla skinnet. Dessutom gafs genom
premier uppmuntran till rofdjurs utdödande. Bönderne i skogstrakter
voro ålagde att hålla vargnät, anlägga varggropar och deltaga i
skall-jagt. Genom 1634 års regeringsform tillsattes, såsom förut är visadt,
en särskild riksjägmästare att hafva högsta uppsigten öfver alla kungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
