Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Allmogen - Ytterligare försämring i allmogens belägenhet - Dess sedlighetstillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina.
den redan vid riksdagen efter den, då denna fråga blifvit så ifrigt
yrkad.
Emellertid blef allmogen, nedtryckt af utskylder och
arbetsskyldig-heter till kronan eller adeln, alltmera utarmad och gjorde allt hvad
den kunde, äfven med begagnande af mindre lofliga medel, för att
undandraga sig de tryckande skyldigheterna. Många klagomål
inkommo ock så väl till landshöfdingarna som till kammarkollegium och
till regeringen öfver försnillningar af hvarjehanda slag. Tionden till
kronan skulle den tiden betalas enligt räkning af sädeskärfvarna på
åkern, hvilken räkning verkstäldes af för detta ändamål tillsatta
tjenstemän, kallade tiondefogdar. Hvart femtonde tjog skulle erläggas till
kronan och hvart trettionde till presten; men härvid begicks en mängd
underslef genom öfverenskommelser mellan tiondefogdarne och de
tiondeskyldige. För att förekomma sådant och tillika inbespara
tiondefog-darnes aflöning hade man vid 1644 års riksdag beslutat afskaffa dem,
och bondeståndet lofvade så väl å egna som å den hemmavarande
allmogens vägnar att äfven utan fogdar ärligt räkna och erlägga sin
tionde. Löftet hölls likväl ej länge, utan så många bedrägerier och
underslef började åter bedrifvas, att regeringen nödgades år 1653 å
nyo tillsätta tiondefogdar för att vaka öfver uppbörden.
Men om allmogen gjorde sig föga samvete af att bedraga kronan,
visade den i andra hänseenden en berömvärd ärlighet, som hos
resande utländningar väckte förvåning, särdeles i betraktande af den
rådande fattigdomen. Whitelocke berättar, att när han i slutet af året
1653 genomreste Sverige från Göteborg till Upsala, var tjufveri der så
sällsynt, att han under hela resan ej förlorat mer än ett solglas och
att, ehuru jernkofferten, hvari penningarna förvarades, vid ett tillfälle
gått sönder och flera silfvermynt fallit ur, hade dock ej ett enda
förkommit, utan hvar och en hade lemnat tillbaka hvad han hittat.
Något afsigtligt förtryck, utöfvadt af regeringen mot allmogen,
finner man visserligen lika litet under Christinas regering som under
förmyndarestyrelsen. Tvärt om vittnar det nyss anförda ordnandet af
skatteböndernes förhållande till innehafvarne af skatteräntorna, så väl
som ordnandet af skjutsningsskyldigheten och några andra åtgärder
från regeringens sida, att den insett och sökte lindra det rådande
betrycket; men nu, likasom under förmyndareregeringen, var likväl
styrelsens riktning i sin helhet sådan, att detta betryck snarare måste
ökas än minskas. Christina var långt ifrån att med afsigt vilja
befordra adelsväldet på allmogens bekostnad, men hennes frikostighet med
gåfvor och förläningar samt hennes slöseri, som gjorde försäljning af
kronogods och skatteräntor nödvändig i ännu större omfattning än
under den föregående tiden, ledde äfven i ännu högre grad till
försämring i allmogens ställning. Mycket missnöje rådde också under
hennes regering hos de talrikare samhällsklasserna; men det var länge
riktadt endast mot adeln. Allmogens trohet mot konungahuset och
kärlek för Gustaf Adolfs minne hindrade länge, att missnöjet vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
