Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Allmogen - Dess sedlighetstillstånd - Missnöje bland allmogen - Seder och lefnadssätt - Förändring i svenska sederna och lefnadssättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seder och lefnadssätt.
563
sig mot drottningen, hvilken man trodde af adeln förhindras att verka
för hela folkets bästa och hvars af fadern ärfda ädelmod missbrukades
af hennes omgifning. Först mot slutet af Christinas regering, då det
blef mer och mer bekant att hon förlorat all håg för regeringsbestyren
och egnade sig endast åt fåfänga förlustelser, att hon utarmade landet
för att rikta sina gunstlingar och att hon visade allt större förkärlek
för utländningar framför egna landsmän, blef hon ock allt mera
missnöjets föremål och man begynte allt mera allmänt längta efter en
förändring i riksstyrelsen, hvarigenom det allmännas väl kunde bättre
befordras.
Vi hafva förut visat, huru den oro i sinnena, som röjde sig vid
1650 års riksdag, icke var inskränkt inom riksdagen, utan framträdde
flerstädes i riket. Missnöjet var då ännu riktadt mot adeln.
Flerstädes, särdeles i Småland, Nerike och Dalarne, yttrade bönderne att
man borde slå ihjel all adel; men sedan jäsningen väl kommit i gång,
började man yrka äfven på förändring i regeringen. I Nerike kom det
till fullt uppror i början af året 1653. Flera hundrade bönder
samlades, väpnade med fogelbössor och hvarjehanda tillhyggen, samt
började under hotelser och våldsamheter tåga omkring i landskapet och
äfven utfärda budkaflar till de angränsande landskapen. De upproriske
valde till och med en egen konung, hvilken lät bära en morgonstjerna
(en stridsklubba med taggar) framför sig såsom en spira, samt
utnämnde andra bönder till riksdrots, riksmarsk och rikskansler. Nu
skulle först adeln i landsorterna utrotas och sedermera skulle man tåga
till hufvudstaden och göra slut på rådet, hvarefter den sanna friheten
skulle begynna. Upproret blef dock, genom tillkallad vapenstyrka, utan
synnerlig svårighet qväfdt redan i sin begynnelse och anförarne strängt
bestraffade. Många afrättades i Nerike, men den s. k. konungen och
hans kansler sändes till Stockholm, der de blefvo rådbråkade,
halshuggne och steglade. Morgonstjernan, som tjenat till spira, bars
framför de lifdömde, då de utfördes till afrättsplatsen och begagnades vid
deras rådbråkning.
Härmed upphörde de våldsamma utbrotten af missnöjet, men detta
fortfor likväl och var snarare i till- än i aftagande under det
återstående af Christinas regering.
Seder och lefnadssätt.
I de svenska sederna och lefnadssättet inträdde under Christinas
regering en märkbar förändring och ingalunda en fördelaktig. Den
förra enkelheten och tarfligheten började hos allt flera öfvergå till ett
mer eller mindre öfverdådigt lefnadssätt, som vid hofvet och hos den
högsta adeln var förenadt med en ridderlig belefvenhet, men hos de
flesta var långt ifrån fritt från en viss råhet, åsamkad under fältlifvet
och ofta åtföljande alltför hastigt förvärfvad rikedom. De många från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
