Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas samtida: Konungahuset - Maria Eleonora - Gunstlingarne - Magnus Gabriel De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
nom. Också egnade hon då en synnerlig omsorg åt sitt yttre, både
åt de behag naturen förlänat henne och åt dem, hon trodde sig vinna
genom en rik och väl vårdad drägt. En samtida författare, som såg
henne kort före Gustaf Adolfs död, beskrifver henne såsom »en skön
qvinna, af smärt och fin kroppsställning, medelmåttigt lång, mycket
vänlig och språksam. Hon bar bak på nacken en liten guldkrona,
besatt med diamanter och prydde sig med andra sköna zirater efter sitt
konungsliga stånd». Efter Gustaf Adolfs död var hon ofta nyckfull
och besynnerlig, och i synnerhet visade hon sig ega ett fel gemensamt
med sin dotter — en misshushållning, som aldrig förstod att rätta
utgifterna efter inkomsterna. Mellan bådas slöseri var likväl den skilnad,
att då Christina gaf hufvudsakligen för att blifva prisad eller för att
göra någon gunstling för tillfället till viljes, följde Maria Eleonora
endast sitt alltför goda hjerta. Denna godhjertenhet, som röjde sig äfven
i hennes fel, var också tillika, i förening med hennes varma, innerliga
gudsfruktan, hennes största förtjenst. I allmänhet synes hon blifvit
mera klandrad, än hon förtjenat, och på den så besinningslösa, men
också sin make så hängifna, mot alla så godhjertade Maria Eleonora
må väl tillämpas skriftens ord, att »henne varder mycket förlåtet, ty
hon har mycket älskat».
Det öfriga svenska konungahuset utgjordes på Christinas tid
egentligen endast af hennes faster, pfaltzgrefvinnan Katarina, ty
pfaltzgrefvinnans gemål samt deras barn ansågos icke tillhöra detta konungahus,
och det var endast på Christinas förord och genom val, utan någon
erkänd arfsrätt, som Carl Gustaf blef Sveriges konung. Derefter hörde
naturligtvis hans anhöriga obestridligen till svenska konungahuset, och
vi skola framdeles till dem återkomma.
Gunstlingarne.
Christinas gunstlingar hafva intagit en så vigtig plats i hennes
historia, att de väl böra omtalas näst efter dem, med hvilka hon
genom blodets band var förenad.
Magnus Gabriel De la Gardie, hennes förste gunstling och äfven
den, som längst bibehållit sig i hennes ynnest, har i det föregående
vid flera tillfällen blifvit omnämnd. Han föddes i Reval den 15
Oktober 1622 och var då den fjerde i ordningen bland Jakob De la
Gardies och Ebba Brahes fjorton barn, men blef snart den äldste, ty hans
tre äldre syskon dogo vid späd ålder. Hans studier i föräldrahemmet
leddes af den lärde Matthias Mylonius, sedermera adlad, med namnet
Björnklou, som 1635 följde honom äfven till Upsala högskola, då hans
lärjunge redan hunnit så långt, att han året förut, vid tolf års ålder,
kunnat inför ständerna hålla ett latinskt sorgetal öfver Gustaf Adolfs
död. Äfven vid akademien höll Magnus De la Gardie åtskilliga
latinska tal, som väckte uppseende, och ehuru det visserligen kan vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
