Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Magnus Gabriel De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunstlingarne: Magnus Gabriel De la Gardie. 58 7
nyss är omtaladt, sände honom en afskrift af sitt stränga bref till De la
Gardie, samt begärt hans yttrande. Han tackade för hennes förtroende
och tillstyrkte nåd, synnerligast för den trogna tjenst, som grefvens far,
rikskanslerns gamle vän, bevisat fäderneslandet. I bref till sin son Erik
yttrade Oxenstierna äfven sitt medlidande med Magnus De la Gardie
och beklagade, att han »oförsigtigt störtat sig i villan samt deri snärjde
sig mer och mer. Man ser tydligen, att han förmår bära hvarken
medgång eller motgång». Jemför man Axel Oxenstiernas och Magnus
De la Gardies sätt att bära den onåd, i hvilken båda, hvar på sin tid,
råkat, så visar sig ock lätt den väsentliga skilnaden mellan ett verkligt
värde och ett lånadt.
För öfrigt förblef Christina oförsonlig, oaktadt alla försök att
utverka hennes förlåtelse. Då Carl Gustaf lade sig ut för sin svåger,
sade hon honom, att denne varit orsaken, hvarföre något giftermål ej
kommit till stånd mellan henne och hertigen, ty grefven hade ledt.
hennes sinne derifrån och sökt ingifva henne ovilja mot honom samt således
varit falsk mot sin svåger. När, under drottningens frånvaro på en resa
till sin moder i Nyköping i Januari 1654, några af hennes qvarlemnade
omgifning, hvaribland äfven hertig Adolf Johan och fältmarskalken Carl
Gustaf Wrangel, gjort besök hos Magnus De la Gardie på Ekolsund,
tog Christina, vid sin återkomst, detta ganska illa och frågade Wrangel
hvad han haft på Ekolsund att göra. Wrangel svarade, att han besökt
grefve Magnus, likasom flere af hofvet och äfven hertig Adolf Johan
gjort. Drottningen inföll: »Hertigen är grefvens svåger och dessutom
en yngling, som kunde fara dit för att äta syltsaker hos sin syster;
men ni, som har en så hög plats i min tjenst, hade aldrig bort tillåta
er att besöka den, som ni visste vara mig misshaglig.» När några
veckor derefter Wrangel bad om framtidsbref på några gods, hvilka den
sjuklige och barnlöse Johan Oxenstierna hade i förläning, fick han
afslag, och drottningen yppade hans begäran för Johan Oxenstierna samt
bad denne sjelf föreslå sin efterträdare i förläningen, hvilket åter så
förargade Wrangel, att han tog sin syster från hofvet och sjelf drog
sig undan till landet. Slutligen, då åtskilliga förläningar skulle
indragas för att användas till Christinas underhåll efter hennes tronafsägelse,
utverkade hon att dertill företrädesvis anslogos de egendomar, som voro
förlänade åt grefve Magnus, i följd hvaraf han förlorade en mängd gods
i Pomern samt hela ön Ösel. Allt visade, att den välvilja Christina
så länge för honom hyst, nu öfvergått till en motsatt känsla.
Sin onåds tid tillbragte De la Gardie först på Ekolsund, för att
vara närmare drottningen, som ännu alltid vistades i Upsala,
sedermera dels på Höjentorp och dels på Leckö, sysselsättande sig med
läsning och jagt samt mottagande besök från den kringboende adeln,
hvilket sätt att fördrifva tiden han dock fann »mäkta slätt», såsom han
skref till sin hustru, hvilken, med deras barn, stannat på Ekholmen.
För öfrigt lade han henne på sinnet att på bästa sätt söka verka för
honom hos drottningen samt uttryckte sin förhoppning, att Maria Eu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
