Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Magnus Gabriel De la Gardie - Clas Tott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
phrosyna måtte kunna uträtta mycket godt, helst i fall drottningen
komme till Ekholmen, »ty att se eder med de kära små barnen, det
kan icke annorlunda än touchera henne». Detta hopp slog likväl felt,
såsom vi nyss visat. Christina förblef obeveklig, och ehuru båda ännu
lefde mer än 30 år, blefvo de dock aldrig försonade.
Vi återkomma i det följande till Magnus Gabriel De la Gardie,
hvars roll såsom gunstling nu var slutad, men hvilken såsom politisk
personlighet ännu länge uppträdde på historiens skådebana. Vi få då
också tillfälle att yttra något äfven om hans förtjenster, om hvilka
hittills icke varit mycket att anföra’.
Bland Christinas öfriga gunstlingar hafva Clas Tott, Anton von
Steinberg samt utländningarne Bourdelot, Pimentelli, Ulfelt och
Rad-ziejowsky förut blifvit omnämnda. De senares öden, sedan de lemnat
Sverige, kunna icke vara af synnerligt intresse för svenska läsare, men
om de svenske gunstlingarne torde några ytterligare uppgifter böra
meddelas.
Clas Tott, född på fädernegodset Ekolsund i Augusti 1630, var,
såsom förut är nämndt, son till riksrådet och fältmarskalken Åke Tott
samt dottersons son af Erik XIV. Sedan han, enligt tidens sed,
fullbordat sin uppfostran under utrikes resor, synnerligast i Frankrike,
uppträdde han vid Christinas hof 1651. Vi hafva i det föregående
omtalat, huru han, genom sitt vackra utseende, sin fina belefvenhet och
sin ovanliga färdighet i ridderliga öfningar, medelst hvilken han nästan
vid hvarje ringränning vann något pris, snart gjorde sig bemärkt vid
hofvet och icke minst af drottningen; huru derefter ynnestbevisen följde
tätt på hvarandra, så att Tott blef grefve i Mars 1652, innan han fylt
sitt tjuguandra år, i Juli 1653 drottningens öfverstekammarherre, i
Oktober samma år riksråd och några dagar derefter grand-capitaine
(öfverbefälhafvare) öfver gardet samt i Maj 1654 rikskansliråd och
riksstallmästare; huru Christina i början af detta år ämnade föreslå honom
till tronföljare, i händelse af Carl Gustafs frånfälle; huru, när detta
förslag gick om intet i följd af rådets motstånd, hon ville förläna honom
hertiglig värdighet, men nödgades afstå äfven härifrån, samt huru hon
förmådde Carl Gustaf att af Magnus De la Gardie återköpa det
Tott-ska familjegodset Ekolsund, som förut blifvit köpt från Tott, för att
gifvas åt De la Gardie.
Clas Tott hade ärft rätt mycket af sin fars häftiga lynne och var
en väldig slagskämpe, färdig att draga värjan vid minsta anledning,
En gång duellerade han med grefve Gustaf Adolf Lewenhaupt, för
ombytes skull, med pistoler och lemnade sin motståndare krutsprängd
öfver hela ansigtet. Någon tid derefter fälde Lewenhaupt några speord
öfver Totts hastiga befordringar, och genast sände denne honom en ny
utmaning; men då Lewenhaupt under tiden blifvit riksråd, hvilket Tott
då ännu icke var, bad Lewenhaupt drottningen att för tillfället få
nedlägga denna värdighet, för att kunna slåss med Tott. Drottningen
förbjöd likväl striden och förlikte de tvistande. Vid ett annat tillfälle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
