Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Gunstlingarne - Johan Holm (Leijoncrona)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
assessor i kammarrevisionen; men sedermera gick det så mycket
raskare för denne, som 1675 blef adlad med namnet Cronhjelm samt
slutligen friherre och landshöfding i Vestmanland.
Leijoncrona åter förblef hofintendent och fick ej ens behålla sin
värdighet hvarken såsom sådan eller såsom adelsman opåtald. Såsom
hofintendent skulle han tjenstgöra tillsammans med åtskilliga högättade
ynglingar, hvilka såsom kammarherrar eller hofjunkare uppvaktade
drottningen samt misstyckte att komma i kamratskap med f. d.
hof-skräddaren. Dåvarande kammarherren, sedermera riksjägmästaren
friherre Clas Banér vände sig direkte till drottningen och bad att
Leijoncrona måtte blifva skild från hofvet, »emedan många funno sig af
hans kamratskap mycket besvärade». Christina blef uppbragt och
tillsade honom att hålla inne med sådant tal. Leijoncrona vore en lika
braf man som någon annan. »Hans bravur», inföll Banér, »och hans
adelsmannamod får man snart tillfälle att mäta, derest han icke
lemnar hofvet; men jag beder i djupaste underdånighet eders maj:t
betänka högstsalig konungens efterdömen, under hvilken en sådan karl
som Leijoncrona aldrig fått svinga sig upp till så höga äreställen. Det
vore också för honom sjelf fördelaktigare att stanna qvar i sin
verkstad än att i slottssalarna sprätta som en misslyckad hofman. I
allmänhetens ögon blifver ock eders maj:ts hof nedsatt genom intagandet
af en sådan menniska.» — »Men ni har ju ingenting ondt att
förebrå honom?» invände Christina. Banér svarade: »Nådigaste drottning,
eders maj:t vill hafva oss belästa och belefvade, och våra föräldrar
hafva derföre, hvar efter sin lägenhet, påkostat oss uppfostran och
resor till främmande hof. Vi bedja derföre att fä behålla ofläckad
den heder, som är oss medfödd. Denna heder förringas ej af att vi
sitta till bords med en ärlig bonde eller simpel soldat; men en hvar
pekar finger åt mig, om jag går kamrat med en skräddaresax i
adelsfodral, karlen må vara påklädd huru som helst. Sådana äro min tids
seder, och jag skämmes ej för dem.» Drottningen fann ock för godt
att gifva Leijoncrona tjenstledighet, hvilken fortfor äfven under hela
Carl X:s regering.
Det anförda visar de rådande adelsfördomarne den tiden. För de
många svärdets män på riddarehuset var denne nålens man en nagel
i ögat. De drogo ej i betänkande att sällskapa med nyadlade krigare,
som riktat sig genom plundringar och hvarjehanda rofferier samt förde
ett vildt, öfverdådigt lif; de hade icke heller något att anmärka vid
att den nye adelsmannen sett sig till godo under utförandet af
drottningens handelsuppdrag; men att han, ehuru på fullt ärligt sätt, en
tid försörjt sig med nålen, deri låg stötestenen! Och i detta hänseende
hafva väl föreställningarna ännu icke särdeles mycket förändrat sig.
Leijoncrona, skild från hofvet, slog sig i stället på landtbruk och
köpte den ena egendomen efter den andra. Så blef han egare till
Näringe, Jör hvilket fadern tjenat som ryttare, till Lindsbro, äfven i
Vestmanland, samt till Un trå och till Söderfors’ ankarbruk i Upland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
