Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Embetsmännen - Johan Berndes - Conrad von Falkenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TO
Christina.
död, samt år 1638 haft att, tillika med danska ombud, uppdraga
rågången mellan Sverige och Norge. När generalbergsamtet inrättades
1637, blef Berndes assessor deri och någon tid derefter vice president,
hvilka befattningar han utöfvade jemte sitt embete inom
kammarkollegium; men år 1641 blef han, med bibehållande af vice
presidents-tjen-sten, landshöfding öfver Kopparbergs, Salebergs och Näsgårds län samt
flyttade då till Falun, till hvars uppkomst han ganska väsentligt bidrog.
Han lät der bygga ny kyrka, nytt skolhus och nytt fattighus samt
gjorde, såsom det heter i personalierna öfver honom, »af en bondeby
en manerlig stad, med tjenliga gator, våghus och andra nödiga
byggnader uti dess rätta intresse, så att den kunde i sirat och skicklighet
skattas bland de förnämligaste af Sveriges uppstäder». Äfven grufvan
blef under hans tillsyn betydligt förbättrad, ett nytt schakt, det s. k.
regerings-schaktet, upptaget och koppartillverkningen fördubblad. Han
hade tillika inrättat ett ved- och kol-kompani, som för
koppartillverkningen förde ved och kol på floderna och vattendragen, hvarigenom
bränslet och, i följd deraf, äfven koppartillverkningen, blef billigare än
förut. Johan Berndes hade sålunda inlagt stora förtjenster om svenska
bergväsendet och var tillika erkänd såsom en af Sveriges bästa och
driftigaste landshöfdingar, då han den 10 April 1651 inkallades i rådet
samt blef derjemte direktör öfver rikets bergverk och president i
kammarkollegium. I slutet af Januari 1652 blef han äfven utnämnd till
öfverståthållare i Stockholm, men dog redan den 10 Februari samma
år. I den likpredikan, som öfver honom hölls af kyrkoherden i
Storkyrkoförsamlingen, Erik Emporagrius, den tiden hufvudstadens störste
predikant, heter det, efter anförande af hans många och stora
förtjenster såsom embetsmän, att han äfven gjort sig särskildt värderad och
omtyckt genom sin vänlighet mot alla, som med honom kommo i
beröring. »Ingen hafver han skarpt och imperiöst tilltalat eller med
snäsigt och snöpligt svar afvisat, utan hört med tålamod en och hvar och
näppeligen låtit någon rådlös ifrån sig gå. Så blef han hög och låg, fattig
och rik lika kär.» Dessa åt Berndes egnade loford tyckas visa att en
sådan vänlighet utan »snäsor och snöpliga svar» icke var vanlig hos
den tidens store. Johan Berndes utgör för öfrigt ett af de få
exemplen från Christinas regering, att man kunde vinna rikets högsta
värdigheter endast genom egna förtjenster, utan några slägt-, parti- eller
gunstlingsförbindelser.
Conrad von Falkenberg till Trystorp i Nerike, Börstorp i
Vestër-götland och Sandemar i Södermanland, härstammade från en ganimal
tysk adlig ätt, som i början af 1500-talet från Mark-Brandenburg
inflyttat i Lifland, och var född derstädes i December 1591; men redan
1595 flyttade hans fader, Henrik von Falkenberg till Sverige, der sonen
uppfostrades och blef, jemte sin yngre broder Melcher, naturaliserad
svensk adelsman 1625. Han ingick tidigt i krigstjenst, men hade dock
ej hunnit längre än till kaptensgraden, då han 1631 blef svensk
kommissarie i Holland och 1633 utnämndes till kammarråd samt tillika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
