Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvårdnad om prinsen både under hans resor och hans sjukdom, bad han dem vara betänkta på medel, hvarigenom hans son skulle kunna afbörda sig sina förbindelser härför samt visa sig värdig drottningens godhet, tilläggande att hela hans hus hade ingen annan tillflykt, näst Gud, än Sverige, samt att både han och hans barn ansåge detta land för sitt hem. Efter någon rådplägning med de öfriga regeringsledamöterne svarade Axel Oxenstierna, att hvad anginge pfaltzgrefvens framställning om tillfälle för den unge fursten att kunna likna sina förfäder i beröm och högtprisliga dygder, så vore detta en konsiderabel sak, rörande hvilken man behöfde tid att betänka sig, men bad likväl hans furstliga nåde litet närmare uttrycka sin mening, huru sådant skulle kunna ske. Pfaltzgrefven sade det kunna ske i riksmarskens och riksamiralens skola samt synnerligast om han kunde hos rikskansleren hemta undervisning i rådslagen, hvartill alla tre svarade, att de gerna ville vara prinsen till tjenst; men härvid stannade det dock tills vidare.
Johan Casimir återvände till Stegeborg, och sonen måste hela vintern och frampå våren stanna i Stockholm utan att vinna någon bestämd verksamhet. Han skall då sökt fördrifva tiden med kortspel, och det med sådan ifver att det väckte hans vänners farhåga, hvilka nu äfven började arbeta på att bereda honom en bättre och nyttigare sysselsättning. Brahe föreslog att han vid hären i Tyskland skulle lära krigareyrket, och detta förslag omfattade Carl Gustaf med synnerlig liflighet, men fadern ville i början ej samtycka dertill, sannolikt emedan han trodde honom bättre kunna bevaka sina fördelar i den unga drottningens och i regeringens närhet. Då skref sonen till honom ett bref, hvari han närmare redogjorde för skälen till sin önskan: »Jag måste utbilde mig i de yrken, som tillhöra min börd, för att med tiden kunna framvisa de frukter, furstar hemta af att hafva följt krigskunnige män, i det de tillika tjena det allmänna och fäderneslandet. Eders höghet och min högt vördade moder hafva alltid gjort det mig till en lag att lära känna grundvalarne till detta rikets storhet, och då dessa hvila på kriget, tror jag att ingen skulle vilja eller kunna anställa mig i statens tjenst, om jag icke hade förvärfvat krigisk erfarenhet och derigenom uppfylt min pligt samt gifvit regeringen orsak att för mig fatta benägenhet och att använda mig i statens tjenst efter den ställning Gud gifvit mig. Det som har fäst mig vid detta rike är naturen, ers höghets och min djupt saknade moders förmaningar samt min egen heder. Denna tredubbla bevekelsegrund nästan öfverväldigar mitt sinne och gör det till ett brott, om jag icke noga iakttager dessa maningar. Jag skulle eljest kränka både Guds och naturens lag, blifva ovärdig mina föräldrar och slutligen förverka min heder. Jag hoppas således, att ers höghet skall finna min önskan att resa till hären ej komma af någon flyktighet, utan endast af begäret att utbilda mig i de ämnen, som äro anvisade af min börd, efter som jag bekänner, att Gud gifvit mig af naturen en liflig åtrå att söka min lycka med svärdet, likasom jag äfven varmt önskar att söka henne förr än jag finner henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
