Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rikskanslern erbjöd nu Carl Gustaf att taga befälet öfver det nyutskrifna manskap, som skulle afgå till härens förstärkning, men han undanbad sig detta befäl, sägande att han ej ville befalla förr än han lärt att lyda. Han föredrog att såsom frivillig börja sin krigarebana, men erhöll af rådet två kronans fartyg, ett för sig och ett för sina hästar, jemte 1,000 rdr till resekostnader. I Baresund nära Norrköping gick han ombord och kom efter en stormig öfverfart i första dagarna af Augusti till Wolgast, der han sammanträffade med Gustaf Horn, som nyss återkommit från sin fångenskap, och med Johan Oxenstierna. Denne vistades i Wolgast, såsom hufvudman för den svenska beskickningen vid den tillämnade tyska fredskongressen, och hade fått sin faders uppdrag att söka utgrunda de verkliga afsigterna med prinsens resa till hären, men fullgjorde detta uppdrag så klumpigt, att Carl Gustaf genomskådade hans afsigt och visade honom sedermera långt större misstroende, än han förtjenade. I hans sällskap reste Carl Gustaf mot slutet af Augusti till Stettin, hvarifrån han ämnade åtfölja Axel Lillie, som med en stark rytteriafdelning skulle afgå till hufvudhären; men vid prinsens ankomst hade Lillie med sitt rytteri redan lemnat Stettin, och då Carl Gustaf ville skynda efter honom, afråddes han af Johan Oxenstierna, som förteg för honom, att han af Lillie väntades i Breslau. Äfven sedermera sökte Johan Oxenstierna, så mycket han förmådde, fördröja prinsens afresa till hären, så att han först under senare hälften af Oktober inträffade hos Torstensson kort före slaget vid Leipzig, den 23 Oktober.
Torstensson mottog den unge fursten på det vänligaste och hade honom vid sin sida under slaget. Vid berättelsen om detta slag hafva vi omtalat Carl Gustafs deltagande deri, hvilket för honom var högst ärofullt, särdeles i betraktande af att det var hans första krigsföretag. Genom sin oförskräckthet och sin beslutsamhet att, så snart någon af de svenska anförarne föll, genast intaga hans plats och föra hans folk mot fienden bidrog han icke så litet till segern och visade sig vara född till krigare. Också egnade honom Torstensson nu ett obegränsadt förtroende, gaf honom del af alla sina planer, lät honom bevista de vigtigaste rådplägningarna och gaf honom anvisning huru han skulle utbilda sig för att såsom fältherre leda krigsrörelserna. Vid flera tillfällen erbjöd han honom befäl, men Carl Gustaf undanbad sig det och föredrog att fortfarande såsom frivillig genomgå alla graderna, »ty», skref han till fadern, »jag tror att truppernas tillgifvenhet på sådant sätt lättare vinnes. Också förvärfvar man duglighet i allt hvad till krigstjensten hörer mer genom vana och erfarenhet än genom andras undervisning.» Först under sommaren 1643 mottog han ryttmästareplatsen vid lifsqvadronen af Torstenssons regemente, och några månader senare gaf fältherrn honom befälet öfver kurländska kavalleriregementet, enligt dettas egen önskan och ehuru regeringen till detta befäl förordat Henrik Horn, en nära slägting till Gustaf Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
