Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustafs förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsessan, Magdalena Sibylla, hvarom hon skref till Carl Gustaf. Denne skickade sina båda förtrogne Paul Würtz och Lorens von der Linde till Gottorp, för att äfven höra deras tycke samt till denna förbindelse utverka hertigens bifall. Detta vanns utan svårighet och de återförde så väl Magdalena Sibyllas som hennes yngre systers Hedvig Eleonoras porträtter till konungen. Den yngres behagade honom mest, och för henne hade äfven hans sändebud förklarat sig. Väl var hon redan förut lofvad åt en prins af Meklenburg, men han fick stå tillbaka för Sveriges konung och gifte sig i stället med den äldre systern.
Hedvig Eleonora, född den 23 Oktober 1636 och alltså nu aderton år gammal, blef sålunda Carl Gustafs trolofvade och Erik Oxenstierna utsågs att mottaga prinsessan af hennes fader samt föra henne till Sverige. Mot slutet af Augusti 1654 afgick amiral Bielkenstierna med fem krigsskepp från Stockholm att afhemta den kungliga bruden. Hon erhöll af sin far i hemgift 20,000 rdr, hvilka skulle återställas till det hertigliga huset, om konungen öfverlefde sin gemål och hon dog barnlös. Till morgongåfva fick hon 32,000 rdr eller 2,000 rdr årlig ränta och till hennes lifgeding bestämdes Gripsholms, Eskilstuna och Strömsholms län, med en inkomst af 34,000 rdr. Hertigen och hertiginnan följde sin dotter till Eckenförde hamn, der svenska flottan låg, å hvilken hon gick om bord den 29 September. Vid Dalarö var konungen henne till mötes den 5 Oktober och förde henne till Carlberg, hvarest hon dröjde till dess allt var i ordning till deras förmälnings högtidliga firande. Härtill åtgingo de nästa veckorna, ty nu likasom vid kröningen nödgades konungen låna från den rikare adeln hvad som fordrades för att ersätta de prydnader och bohag, Christina bortfört ur slottet.
Först den 24 Oktober kunde Hedvig Eleonora hålla sitt högtidliga intåg i Stockholm, och den 26 kröntes hon i Storkyrkan till Sveriges drottning af erkebiskop Lenæus. Högtidligheterna efter bröllopet, hvilka för det mesta bestodo i upptåg och ringränningar, hvarvid Carl Gustaf Wrangel, Robert Douglas och Magnus De la Gardie gjorde sig mest bemärkta, kunde icke jemföras med dem, som åtföljt Christinas kröning, och när hon hörde dem beskrifvas, utropade hon: »Hvilka fattiga och ömkliga fester!» Det var likväl hennes eget slöseri, som vållat, att dessa fester måst blifva så föga praktfulla.
Carl Gustafs och Hedvig Eleonoras förening hade varit ett omständigheternas verk, hvari bådas hjertan haft ingen del; men den blef det oaktadt ganska lycklig. Carl Gustaf, som förut icke haft så få kärleksförbindelser, förblef derefter sin gemål trogen, och hon, hvars lynne var alltför lugnt för att hennes hjerta skulle kunna lifas af någon varmare känsla, hyste likväl för sin make så mycken tillgifvenhet, som för en sådan natur var möjlig. När han under sitt fälttåg djupt in i Polen 1655 icke hann skrifva till henne så ofta hon önskade, ansåg hon det såsom bevis på kallsinnighet och sörjde djupt deröfver. Tidigt på våren 1656 besökte hon honom i Preussen och stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
