Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välmående stad några mil längre i söder, der han ville låta sina soldater hvila ut. Den 28 Februari ankom han till Jaroslaw, sedan han under hela tåget dit varit kringsvärmad af öfverlägsna polska skaror, hvilka ej lemnat svenskarne ett ögonblicks ro. Uttröttade och försvagade genom sjukdomar och rymningar, stannade nu dessa de båda följande veckorna i Jaroslaw för att vinna en högst behöflig hvila; men äfven här blefvo de oupphörligt oroade af Czarniecki, som öfverföll den svenska trossen, då den skulle efter hären inrycka i staden, nedhögg dess betäckning och tog en mängd förrådsvagnar, hvaribland en med konungens eget bordsilfver, utan att svenskarne kunde förhindra det, emedan, när denna öfverrumpling skedde, trossen med dess betäckning befann sig på andra sidan San-floden, der isen med detsamma bröt upp.
Douglas hade blifvit sänd till Przemysl för att bemäktiga sig denna befästade stad vid foten af Karpaterna, och konungen ämnade, så snart hans här fått någon hvila, draga till Lemberg, der Johan Casimir ännu befann sig; men då Douglas återkom utan att hafva lyckats i sitt företag, emedan staden befans hafva vida starkare besättning och befästning, än man förmodat, samt utsigterna blefvo för hvarje dag allt mera hotande, måste Carl Gustaf slutligen beqväma sig till ett återtåg, hvilket likväl äfven visade sig blifva förenadt med de största svårigheter. Närmaste svenska styrka af någon betydenhet stod i Krakau på 40 svenska mils afstånd, och till Warschau var afståndet dubbelt så långt. Dessutom hade vägarne nu af inträffadt töväder blifvit så uppblötta, att de voro nästan alldeles ofarbara, och dertill omgåfvos de återtågande icke blott af öfverlägsna fiendtliga trupper, utan äfven af den mot svenskarne ytterst förbittrade landtbefolkningen.
Till en början sändes öfverstarne Stolzenberg och Weier på en liten båt med 16 man utför San och Weichseln, att till den svenska styrkan i Warschau föra underrättelse om härens tillstånd och befallning att skynda till undsättning. De kommo ock, ehuru under nästan hela tiden längs båda stränderna följda af polska ryttare, som hindrade hvarje landstigning, lyckligen till Warschau med konungens befallningar.
Sjelf uppbröt konungen från Jaroslaw den 12 Mars, med sin återstående styrka, som ej utgjorde mer än 5,000 svenskar och 3,000 qvartianer under Sapieha, de senare hemliga fiender, ännu farligare än de, mot hvilka man hade att föra öppen strid. Konungens plan var att längs San-floden framtränga till Sandomir vid Weichseln, omkring en mil söder om Sans utlopp i denna flod. Sandomir innehade då ännu svensk besättning under öfverste Cronloods befäl, och dit sändes på San-floden major Liljenberg, jemte 200 musketerare samt större delen af svenska härens i Jaroslaw artilleri och ammunition, med befallning att för den landvägen tågande hären slå en bro öfver Weichseln. Hären framskred emellertid mycket långsamt i anseende till de svåra vägarna. Första dagen hann den ej mer än två mil och under den andra blef det ännu värre. Hjulen å trossvagnarne nedsjönko i dyn ända till axlarna, hästarne till magen. Man nödgades slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
