Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppbränna alla tyngre förrådsvagnar och kunde likväl under hela denna dag ej komma längre än en mil framåt. Mot qvällen kom man till en liten köping, der endast en mindre del af hären kunde få nattqvarter; största delen deraf måste tillbringa natten på öppna fältet. Så fortgick tåget till den 18 Mars, och under hela denna tid fingo soldaterne vada i gyttja och vatten, hvarföre ock detta tåg af dem kallades gåsmarschen och lefde sedan länge i föga angenämt minne. De hade likväl icke ensamt att kämpa mot de dåliga vägarna, utan voro tillika ständigt kringsvärmade af Czarnieckis lätta trupper, som unnade dem hvarken rast eller ro. Den 18 ville konungen låta sina uttröttade och uthungrade krigare få någon hvila och förfriskning i den lilla staden Niskowo; men Czarniecki öfverföll en svensk trupp, som utsändes att samla förråd i den kringliggande trakten, kastade den tillbaka på hufvudstyrkan och förföljde den så ifrigt, att han var nära att på samma gång som de flyende intränga i svenska lägret. Konungen var här den som först märkte den hotande faran. Med egen hand aflossade han två larmskott ur närmaste kanoner, kastade sig på hästen och förde det i hast samlade fotfolket mot fienden. Snart kommo äfven ett par rytteriregementen till fotfolkets bistånd, och fienden blef åter utdrifven.
Under följande natten gick Sapieha med sina 3,000 qvartianer öfver till Czarniecki, som nu hade mer än 25,000 krigsmän under sitt befäl, oberäknadt flera tusende beväpnade bönder, medan Carl Gustaf endast hade qvar sina 5,000 svenska och tyska krigare, hvilka dock troget höllo ut och veko för ingen möda eller fara. Sjelf var konungen den hurtigaste och outtröttligaste bland dem alla, och af hans föredöme kände sig alla lifvade. »Nu gäller det att dansa för bruden», sade han till dem, och hvarje af hans krigare var också färdig att med hurtigt mod börja dansen. Den trolösa fienden skulle tuktas, och de edsbrytande polackarne, som öfver allt skröto, att den konung, hvilken de året förut svurit obrottslig trohet, nu inom några få dagar voro fången eller fallen, skulle få erfara att sådant ej ginge så lätt, som de öfvermodigt förestält sig.
Den 20 vid midnattstiden framkom svenska hären till byn Gorzyca nära Sans och Weichselns sammanflöde, ungefär en half mil från båda floderna och från Sandomir, för hvars besättning konungen gaf tillkänna sin ankomst genom att låta skjuta svensk lösen, hvilken besvarades från fästningen. Då Sandomir låg på motsatta stranden af Weichseln, kunde konungen icke genast tåga dit, emedan en bro först måste slås öfver floden, hvilket uppdrag Liljenberg erhållit, men ännu icke kunnat utföra. Han hade den 15 Mars lyckligen ankommit till Sandomir, sedan han färdats 24 mil på San-floden, längs hvars båda stränder fiendtliga skaror oroade honom och besköto hans öppna båtar, från hvilka han likväl icke underlät att med sina kanoner gifva fienden svar på tal och hålla den på vederbörligt afstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
