Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något högre upp, men då Ascheberg kom dit, fann han alla båtarna bortförda till den motsatta stranden. Dem måste han likväl hafva för att komma öfver och frågade derföre sina ryttare, om ingen ville våga sig öfver floden att hemta dem. Fyra anmälde sig genast, två småländningar och två finnar. De sutto af och, medan de öfrige medelst häftigt skjutande tvingade en fiendtlig förpost att draga sig från stranden, summo de fyra ryttarne öfver, bemäktigade sig en båt och en pråm samt kommo dermed tillbaka till sin öfverste. I pråmen kunde 60 ryttare rymmas, hvilka genast foro öfver och hemtade flera pråmar, medelst hvilka en brygga slogs öfver floden. Under tiden hade konungen låtit utsprida, att han ämnade sig till Lublin, för att befria dervarande svenska besättning, samt hade äfven sändt en mindre del af sin styrka åt detta håll, för att göra denna sin afsigt så mycket troligare, hvilket ock haft till följd, att den litauiska hufvudstyrkan drog ditåt, och emellertid gick konungen obehindradt öfver Wieprz, på den af Ascheberg slagna bryggan samt ankom den 5 April lyckligen, med de 4,000 man han ännu hade qvar, till Praga, Warschaus på Weichselns östra strand belägna förstad.
Så slutade vinterfälttåget 1656. Konungen hade företagit det emot sina erfarnare generalers råd, missledd af falska förespeglingar om ytterligare förräderi af polska kastellaner och af sin egen erfarenhet från föregående år om lättheten att skingra de polska skarorna; men ingen af hans beräkningar hade slagit in. Fästningen Zamosz, som skulle blifva en stödjepunkt för hans välde i södra Polen, hade, långt ifrån att för honom öppna sina portar, mottagit honom fiendtligt och förblifvit ointagen. Polackarne skulle öfver allt skingras och hindras att samla sig; men de hade i stället slutit sig tillsammans allt talrikare och lärt känna sin styrka. Tre stora läger skulle upprättas för att hålla Polen i lydnad: ett vid Jaroslaw under hertig Adolf Johan, för att beherska det sydöstra Polen, ett vid Krakau under Douglas, för att hålla det sydvestra Polen i tygeln, och ett vid Warschau under Wittenberg för att inom mellersta Polen upprätthålla svenska väldet; men i stället hade Jaroslaw måst öfvergifvas, Sandomir gått förloradt, och den svenska besättningen i Krakau stod ensam, omringad af öfverlägsna fiendtliga stridskrafter och utan förbindelse med någon annan svensk styrka, så att i sjelfva verket under detta fälttåg hela södra Polen gått förloradt och endast norra delen af Stor-Polen jemte Preussen och en liten del af Litauen ännu voro under svensk lydnad.
För konungen såsom statsman och fältherre i högre mening, hade sålunda detta fälttåg varit föga ärorikt, men var det så mycket mera, om han betraktas endast såsom krigare. Hade han, genom att alltför långt fördjupa sig i Polen, bragt sin här i en förtviflad belägenhet, så redde han derur både den och sig sjelf genom en verksamhet, som gränsar till det otroliga, ett mod och en fyndighet öfver allt beröm. Under det svåra tåget från Jaroslaw till Sandomir skall han under sexton eller, enligt en annan uppgift, under tjuguett dygn ingen enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
