Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång varit afklädd. Ständigt såg man honom der faran var störst i spetsen för sina ryttare kasta tillbaka de oupphörligt förnyade fiendtliga anfallen och outtröttligt vaka för sin härs säkerhet. »Det vådligaste i detta krig», skref franske residenten d’Avaugour, »är den fara för hvilken konungen oupphörligt blottställer sin person.» Men när hans krigare sågo konungen så blottställa sig sjelf mer än någon af dem, följde de honom också med så mycket större beundran och tillgifvenhet, samt gåfvo äfven sjelfve så mycket vackrare prof på sådana egenskaper, som utmärkte honom. För den här, som åtföljde Carl Gustaf, var detta fälttåg ett af de ärorikaste i hela krigshistorien, och deltagarne deri gåfvo full bekräftelse åt det rykte, de svenska trupperna under trettioåriga kriget förvärfvat sig, att vara sin samtids tappraste krigare.
Medan uppmärksamheten varit hufvudsakligen fästad vid konungens här under detta vinterfälttåg, hade likväl samtidigt äfven andra svenska härfördelningar lika modigt, om än med vexlande lycka, kämpat mot fienden.
Vid underrättelsen om konungens ankomst gent emot Sandomir hade hertig Adolf Johan, för att lätta hans förmodade öfvergång öfver Weichseln vid denna punkt, sändt från Warschau markgrefven Fredrik af Baden, med 2,000 ryttare och 1,000 dragoner, att vid Sandomir vara konungen till mötes; men då markgrefven vid Janowiec erfor, att konungen öfvergått San och närmade sig Warschau längs östra Weichsel-stranden, drog han sig den 27 Mars tillbaka till Warka vid Pilicafloden, der han måste stanna öfver natten för att invänta sin eftertrupp, som blifvit något fördröjd. Emellertid hade Czarniecki från Sandomir begifvit sig norr ut och öfver allt utspridt, att Carl Gustaf var fortfarande innestängd och ohjelpligen förlorad, hvarigenom han förmått en mängd af den kringboende adeln att med sina underhafvande sluta sig till den polska hufvudstyrkan, som nu uppgick till öfver 12,000 man, med hvilka Czarniecki på morgonen den 28 Mars så häftigt ansatte markgrefrens eftertrupp, att denne måste skynda till dess räddning och fann sig föranlåten att våga en strid mot fiendens mer än fyrdubbla öfvermakt. Olyckligtvis bestod hans folk till större delen af oöfvade rekryter, hvilka väl störtade modigt mot fienden, men ej hade den uthållighet som gamle, härdade krigare. Efter två timmars häftig strid blef markgrefvens styrka sprängd och skingrad åt alla håll, större delen blef nedhuggen och endast en mindre del undkom till Warschau. Sjelf kastade sig markgrefven med 108 man i den lilla staden Czersk vid Weichseln, der han i tvänne dagar modigt försvarade sig mot polackarnes ofantliga öfvermakt, till dess underrättelsen om konungens annalkande förmådde dem att vika tillbaka, hvarefter markgrefven midt emellan fiendtliga ströfkårer räddade sig till Warschau. Från Warka drog Czarniecki till Lowicz, i hvars grannskap han den 2 April öfverrumplade öfverste Ridderhjelm, som med sitt regemente endast med yttersta svårighet förmådde rädda sig inom Lowicz’ murar. Då Czarniecki ej kunde förmå denna stad att gifva sig, fortsatte han sitt tåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
