Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och för en kort tid förläna detta nu så betryckta rike en glans, större än det någonsin förut eller efteråt egt.
Sedan den uttröttade segrande hären hvilat öfver natten i närheten af slagfältet, sände Carl Gustaf tidigt på morgonen den 21 Juli pfaltzgrefven af Sulzbach att med 1,500 man ryttare förfölja fienden, hvilken dock redan fått sådant försprång, att han ej kunde hinnas. Samma dag öfverfördes konungens och kurfurstens lifgarden på båtar till Warschau, der Johan Casimir endast för ordningens upprätthållande qvarlemnat en liten besättning, som genast gaf sig. Utom en mängd förråd och det förra artilleriet fann man i Warschau 30 kanoner, hvilka Johan Casimir ditfört från Zamosz och Lemberg. Tillika befriades flere fångne svenskar, som legat sjuke och derföre icke kunnat af polackarna bortföras – bland andra grefve Bengt Oxenstierna, som varit svensk generalguvernör i Warschau, medan Wittenberg der var kommendant, och som i framtiden blef en af Sveriges mest framstående statsmän. Man började nu äfven iståndsätta den af polackarna till hälften nedbrända skeppsbryggan, öfver hvilken fotfolket, artilleriet och trossen fördes den 25 och 26 Juli samt rytteriet den 27, hvarefter hela den förenade hären slog läger vid slottet Wiasdowa på vestra Weichsel-stranden.
Från Warschau sände konungen hertig Adolf Johan till Preussen samt general Douglas och generalmajor Helmfelt, som dittills fört befälet öfver artilleriet, till Lifland, som hotades af ryssarna. Sjelf ämnade han tåga till Sandomir för att skingra den polska styrka, som der samlat sig. Den 29 Juli uppbröt han från lägret vid Wiasdowa med svenska rytteriet och 6 kanoner samt tågade uppför Weichselns vestra strand till Warka och Boczie, hvarifrån han sände öfverste Peter med 1,500 ryttare till Krakau att förstärka Paul Würtz och gifva honom tillfälle att proviantera i granskapet, samt drog derefter till Radom, ungefär halfvägs mellan Warschau och Krakau.
Under tiden hade kurfursten och fältmarskalken Wrangel, med det öfriga af den förenade hären, dragit något mera vester ut till Novemiasto vid Pilica, men längre kunde kurfursten ej förmås att framtåga. Han hade vunnit sitt mål att skrämma och försvaga polackarne samt ville nu återvända till Preussen, der han fruktade att fienden kunde infalla, om han för mycket fördjupade sig i Polen. Äfven befarade han, att svenskarne genom för mycken framgång kunde åter blifva honom öfvermäktige och ville således icke längre göra sig till verktyg för Carl Gustafs eröfringsplaner. Tillika fordrade han, att de polska landskap, som enligt fördraget i Marienburg blifvit honom lofvade, nu skulle till honom afträdas, samt yrkade äfven på suveränetet öfver hertigdömet Preussen, hvilket likväl Carl Gustaf tvärt afslog. Deremot lemnade han i öfverensstämmelse med det ingångna fördraget åt brandenburgarne städerna Posen, Kalisch, Costen, Pensin och Leczica i Stor-Polen, samt beslöt tillika, då han fann sig för svag att med sin återstående här framrycka längre, att från Radom, dit han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
