Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freden i Roskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska konungen, huru han skulle vinna stor ära och Danmarks eviga tacksamhet, om han nu ville skänka kronprinsen Trondhiem. Coijet berättade för konungen hvad man föreslagit honom, men fick till svar: »Det blir ingenting utaf! Helsen I de danske herrarne, att det är ingen Magnus Smek, som nu regerar i Sverige».
Den 5 Mars afreste Carl Gustaf från Fredriksborg och steg vid Kroneborg ombord på en konung Fredriks lustjakt för att öfvergå sundet till Helsingborg, hvarunder han helsades med 80 kanonskott från Kroneborgs vallar och sedermera med lika många vid ankomsten till det nu svenska Helsingborg. Förut hade Clas Tott farit genom de eröfrade landskapen och på konungens vägnar mottagit nycklarna till der varande fästningar. Redan den 6 Mars var Dahlberg i arbete med att afteckna Helsingborgs fästningsverk, och samma arbete företogs sedermera med dem i Landskrona, Malmö och Christianstad, äfvensom planer uppgjordes för att starkare befästa Landskrona och Helsingborg.
Sjelf reste konungen öfver Landskrona, Lund, Malmö och Christianstad till Bleking att taga närmare kännedom om de rika landskap han vunnit åt Sverige. Redan nu vidtogos flera åtgärder för att både i politiskt och industrielt hänseende bringa dess nyvunna landskap i närmare förbindelse med det öfriga Sverige samt ordna dervarande förhållanden, till hvilka vi framdeles återkomma. Öfver allt inom Sverige mottogs underrättelsen om den ingångna freden, som så betydligt förstorat Sveriges område, gifvit det en länge önskad afrundning samt beredt det flera väsentliga fördelar äfven i öfrigt, med de lifligaste uttryck af glädje och tacksamhet. Mången hade befarat, att under Carl Gustafs styrelse riket skulle förblifva i ständigt krigstillstånd; men nu, då en fred var slutad, hoppades man att äfven de öfriga krigen skulle snart få ett segerrikt slut och landet åter få hemta sig från de uppoffringar krigen medfört.
Inom det öfriga Europa hade äfven den hastiga marschen från Polen till Holstein, det djerfva tåget öfver Belterna och den synnerligt fördelaktiga freden väckt största uppmärksamhet och tillvunnit verkställaren af dessa storverk en allmän beundran. Carl Gustaf stod nu på höjden af sitt rykte och anseende både såsom en af tidehvarfvets störste härförare och för sina statsmanna-egenskaper. Sveriges ännu återstående fiender undrade med icke liten oro, hvilken det härnäst skulle gälla. Ryske czaren visade nu allt mera benägenhet för fred, äfven i Polen tycktes man blifva villigare härtill, och Carl Gustaf, å sin sida, syntes vilja närma sig Österrike.
När de förberedande fredsunderhandlingarna voro i Tosterup afslutade, skref Carl Gustaf den 20 Februari 1658 till Matthias Björnklou, svensk resident i Frankfurt am Main, der öfverläggningarna om kejsarevalet efter Ferdinand III då ännu pågingo, ett bref, hvari han, i anledning af ett ifrågasatt förbund med Frankrike mot Österrike till westfaliska fredens upprätthållande, förklarade sig ej utan sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
