Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freden i Roskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undergång kunna fortsätta det polska kriget, så vida han ej ingått förlikning med Österrike och fått försäkran af de tyska ständerna, att de skulle söka förmå Österrike att hålla freden och draga sina trupper ur Polen, eller ock skaffa honom fred både med Österrike och Polen. Han skulle ej draga i betänkande att anfalla Österrike, blott han vore »med Frankrike och England riktig».
I ett senare bref till Björnklou af den 2 Mars visade han å nyo nödvändigheten att hafva antingen öppet krig eller ock förbund med Österrike. Hans plan var nu, att, då tiden var inne att bryta upp ur de danska qvarteren, gå in i Mecklenburg och Mark Brandenburg samt begära af de tyska riksständerna, att de ville söka förmå Österrike till fred, skaffa Sverige Preussen såsom ersättning och tillvägabringa fred med Polen. Riksamiralen Wrangel skulle med 6,000 man gå sjöledes till Preussen eller Lifland, allt efter som fred kunde bringas till stånd med Ryssland eller Polen, och under tiden skulle konungen föra sin hufvudstyrka till Tyskland och gifva akt uppå hvart fienden med sina största stridskrafter vände sig för att sjelf kunna gå åt samma håll. Brandenburg skulle tvingas att åter sluta sig till Sverige eller ock öfverväldigas genom ett hastigt anfall. Skulle nu Österrike visa sig hysa uppriktig önskan att försona sig med konungen, så skulle en viss ort bestämmas, der man kunde öfverlägga om upprättelse för den Sverige tillfogade orätt och om Sveriges säkerhet för framtiden mot sådan oförrätt, hvilken säkerhet kunde bestå deri, att westfaliska fredsfördraget blefve å nyo bekräftadt och att romerska rikets ständer förbunde sig att uppträda mot hvar och en, som bröte freden.
I ett bref till Wrangel af den 14 Mars lemnade konungen närmare föreskrifter i afseende å truppafsändningen till Preussen eller Lifland. Blefve fred eller stillestånd ingånget med Ryssland, så skulle Wrangel gå till Preussen, men i annat fall till Riga för att intaga Kockenhusen, innan den litauiska hären, som under Gosiewsky var i antågande, hann dit anlända och innan ryssarne kunde sådant förmoda, hvarefter de borde blifva mera benägna för fred. Komme nu en sådan till stånd, skulle den svenska styrkan sedermera till lands tåga mot Preussen för att med så mycket större eftertryck uppträda derstädes. Blefve det åter ingen fred med Ryssland, så måste man söka tillvägabringa en förlikning med Polen, hvarefter den svenska hären kunde användas hvar den behöfdes. Komme den att gå till Riga, så borde den hafva sitt underhåll utur Kurland, och derest hertigen gjorde några svårigheter häremot, »måste man icke hafva stor konsideration att försäkra sig om hans land antingen med godo eller ondo, och kan han väl gifva skepp och penningar för allt det onda han mig gjort hafver. Komme jag med österrikarne i godt förstånd, så ginge jag sjelf med åt Lifland.»
Under våren fick Wrangel upprepade befallningar att påskynda utrustningen af det till landstigningen i Preussen eller Lifland afsedda manskapet. Han undanbad sig likväl att sjelf föra befälet, hvartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
