Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freden i Roskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart kunna afgöras, och ännu den 11 Juni skref han till Björnklou om att föra sina vapen mot Brandenburg.
Konungen seglade förbi Lilla Belt, förbi ön Als och landsteg i Flensburg, der underhandlare mötte honom från alla håll – från de tyska i Frankfurt församlade kurfurstarne, från Brandenburg, England, Holland och Frankrike. Alla antogo, att hans nästa företag gälde Brandenburg och Österrike. Mot Brandenburg hade konungen nu betydligt stegrat sina fordringar. Han yrkade nemligen, att kurfursten skulle återinträda i vasallförhållandet under Sverige, förnya fördraget i Königsberg, afskeda sin här och ersätta den skada han genom sitt vankelmod vållat konungen. Dessa stegrade fordringar visa tillräckligt, att Carl Gustaf då närmast tänkte på ett anfall mot Brandenburg.
Under tiden hade nya tvisteämnen uppkommit mellan Sverige och Danmark. Den danske kommendanten i Bremervörde, Eggerich, hade vägrat öfverlemna fästningen till svenskarne, under förklaring att han numera vore i Österrikes tjenst samt ej kunde lemna fästningen åt någon annan än konung Leopold. Så snart detta inberättades till Carl Gustaf, gaf han genast Wrangel tillsägelse att göra Bremervördes utrymmande till ett af vilkoren för svenska härens aftågande från danska området, hvilket åter hade till följd en förklaring från de danska underhandlarne, att Eggerich handlade mot erhållna föreskrifter, hvaremot Eggerich påstod sig hafva fått bestämd befallning att ej uppgifva fästningen.
Ett annat tvisteämne var besittningen af Romsdalen i Norge. Sedan Trondhiems amt blifvit öfverlemnadt åt svenskarne och Lorens Creutz utnämnd till landshöfding derstädes, hade en af dennes första embetsåtgärder varit att tillika med siste danske länsherren derstädes, Peder Wibe, utstaka gränserna för denna Sveriges nya besittning. Wibe sökte dervid bibehålla Romsdalen åt Danmark, påstående att den alltid haft särskild länsherre eller ock Trondhiems länsherre fått särskildt förläningsbref å Romsdalen. Creutz åter visade, att Romsdalen alltid både i judicielt och administrativt hänseende tillhört Trondhiems län; men det oaktadt vidhöll Wibe sitt påstående, hvarföre Creutz hänsköt frågan till sin konungs afgörande. Carl Gustaf förklarade sig ej veta af några smärre län i Norge, utan endast fyra större: Bohus, Aggerhus, Bergens och Trondhiems, under hvilka alla smärre lydde, och då det var bevisadt, att Romsdalen hört under Trondhiems län, ålade han sina ombud att i fördragsbihanget införa en ny artikel, hvari alla fögderier inom Trondhiems län samt deribland uttryckligen Romsdalen skulle omformälas.
En tredje tvistepunkt rörde Sveriges besittning å Guinea-kusten. Henrik Carloff, en af direktörerne i det svenska afrikanska kompaniet, hade för idkad oloflig handel blifvit afsatt från denna befattning och derefter flyttat till Ost-Friesland. Vid underrättelsen att krig utbrutit mellan Sverige och Danmark skaffade han sig ett danskt kaparebref och utrustade ett kaparefartyg, med hvilket han seglade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
