Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsigt att lyckas, ju mindre man i Danmark var beredd på ett sådant anfall, och Carl Gustaf beslöt derföre att utan någon vidare varning eller särskild krigsförklaring öfverfalla och intaga Köpenhamn. Detta sätt att börja kriget utgör vida mera än dess företagande en fläck på Carl Gustafs minne. Att han, under flera månader uppehållen af danskarnes betänkligheter, slutligen beslöt sig för att söka tvinga dem till det yrkade förbundet, då han väl insåg, att han i annat fall skulle af Danmarks och Hollands förenade flottor kunna stängas från förbindelsen med Sverige, så snart han väl fördjupat sig i Tyskland, kan både förklaras och försvaras; men att han försåtligt öfverföll Danmark, utan att först förelägga det valet mellan förbund eller krig, strider alltför mycket mot hederns fordringar och mot den ridderlighet, som i alla tider varit så högt skattad af svenska folket, att kunna försvaras, om det ock kan förklaras ur den tidens alltför lösliga uppfattning af pligterna folken emellan.
Det gör ock ett särdeles vidrigt intryck att af Dahlbergs dagbok finna, huru han på konungens befallning reste till Köpenhamn för att, begagnande då rådande vänskapliga förhållande mellan Sverige och Danmark, göra sig nära bekant med fästningsverkens beskaffenhet; huru han i sådant ändamål medförde två ingeniörer, hvilka utgåfvos såsom hans tjenare; huru han i Köpenhamn blef på det vänligaste mottagen och så undfägnad, att han nästan hvarje afton »med godt rus måste gå till sängs», men icke desto mindre begagnade morgnarne, förr än någon var uppe, att taga en grundritning af Köpenhamn för att bringa staden i svenskarnes händer, o. s. v.
Från Wismar begaf sig Carl Gustaf till Kiel, der han fann den styrka samlad, som stått i Holstein, Sleswig och Jutland, och hvilken uppgick till omkring 4,000 man fotfolk och 1,200 ryttare eller, enligt en annan uppgift, till 4,300 man fotfolk och 2,900 ryttare, i hvilket antal dock sannolikt de å Fyen förlagda trupperna äro inbegripna. Den 4 Augusti inskeppades trupperna och den 5 tidigt på morgonen gick konungen sjelf ombord på Wrangels amiralskepp. Ingen, utom konungens förtrogne, visste hvart kosan skulle ställas. De fleste trodde dock att det gälde Brandenburg.
Flottan bestod af 11 örlogs- och 60 transport-fartyg. Konungen hade först ämnat låta den styra rakt till Köpenhamn för att taga denna stad, innan danskarne hunne rusta sig till något motstånd; men hans generaler ansågo ett sådant företag alltför vådligt, emedan en landstigning vid en befästad större stad under ögonen på en talrikare, om ock oordnad fiende lätt kunde misslyckas. Det sattes vidare i fråga att verkställa landstigningen vid Kiöge, endast 3 mil från Köpenhamn, men derför mötte hinder af hamnens beskaffenhet. I båda fallen skulle ock flottan fått göra en längre segling, och man kunde ej räkna på, att vinden skulle fortfarande vara lika gynsam, som då flottan lemnade Kiel. Man bestämde sig derföre att landa vid Korsör, den bland Selands hamnar som låg Kiel närmast, ehuru på 16 mils afstånd från Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
