Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i dessa arbeten deltogo ej blott studenter, arbetskarlar, gesäller och bodbetjenter, utan äfven äldre borgare, prester, hofherrar och sjelfva riksråden. Äfven qvinnor visade samma ifver. I hvarje ögonblick kommo och gingo de, förande till sina män, bröder eller söner icke blott förfriskningar, utan äfven pålar, bräder, grus, jord och annat, som kunde behöfvas. På detta sätt blefvo inom några få dagar de väsentligaste bristerna å försvarsverken afhjelpta, och all misströstan hade numera försvunnit.
Detta oväntade motstånd föranledde nya rådplägningar inom svenska lägret. Man började befara, att belägringen kunde draga så långt ut på tiden, att en holländsk flotta kunde hinna komma de belägrade till hjelp, och att dervid Kroneborgs fästning, som beherskade smalaste delen af Öresund, kunde komma i holländarnes händer, då ändamålet med krigets förnyande, som just varit att utestänga holländarne från Östersjön, skulle blifvit förfeladt. Frågan var således nu, om man med odelad styrka skulle pådrifva belägringen af Köpenhamn eller med en del af den svenska styrkan börja en belägring äfven af Kroneborg. Det senare tillstyrktes synnerligast af Wrangel, men äfven af flera bland de öfriga generalerna, och blef också konungens beslut.
Den 15 Augusti sändes Carl Gustaf Wrangel att med 3,000 man belägra Kroneborg. Fästningen var väl försedd, men oenighet och missnöje rådde bland dess försvarare. Manskapet fick ej riktigt ut sin sold, ehuru penningar icke fattades, och häröfver uppstod mycket knot, hvilket snart kom till Wrangels kunskap. Han lät i hemlighet locka soldaterna och underbefälet medelst löften om bättre vilkor, derest de ingingo i svensk tjenst. Tillika lät han utsprida, att Köpenhamn redan var taget, hvaröfver glädjesalvor lossades i svenska lägret. Häraf lät det högre befälet narra sig, och en mängd qvinnor, som tagit sin tillflykt till fästningen, gjorde äfven allt för att öfvertala kommendanten Påvel Beenfeldt att icke låta det komma till en stormning, då, efter Köpenhamns intagande, det i alla fall icke tjenade till någonting att längre försvara Kroneborg. Detta i förening med knotet och missnöjet hos besättningen förmådde kommendanten att den 6 September uppgifva fästningen, då 77 kanoner, 860 centner krut, 6,700 kulor samt stora förråd af matvaror föllo i svenskarnes händer. Af besättningen öfvergick största delen genast i svensk tjenst, men både kommendanten och hans närmaste man, som jemte honom undertecknat kapitulationen, blefvo sedermera i Köpenhamn dömde till döden. Wrangel åter, som förut intagit Fredriksodde, vann ny ära och stor berömmelse genom eröfringen af Kroneborg, som äfven var en af de vigtigaste bland de danska fästningarna.
Belägringen af Köpenhamn gjorde deremot ringa framsteg och Carl Gustaf, som landstigit på Seland med så lysande förhoppningar, var nu så osäker om framgången, att han befalte rikstygmästaren Erik Stenbock, som förde befälet i Fredriksodde, förbättra dess fästningsverk, emedan konungen ville i nödfall draga sig tillbaka dit. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
