Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gången straffad, och likasom hans beslut att låta hylla sig till Polens konung blef anledningen till hans motgångar derstädes, blef också hans beslut att underlägga sig hela Danmark vändpunkten för hans framgångar der.
Då de återkomna danska sändebuden berättade huru de blifvit mottagne och affärdade, spridde sig ryktet härom genast öfverallt i staden. Förbittringen mot svenskarne ökades häraf ytterligare och alla, hvilken samhällsklass de än tillhörde, beslutade nu att våga det yttersta för fäderneslandets räddning. Nu verkstäldes ock det redan från början fattade, men under förhoppning om en fredlig uppgörelse uppskjutna beslutet att antända förstäderna.
Deras brand var den syn som mötte Carl Gustaf, då han den 11 Augusti red upp på Wallby (nu Fredriksbergs) backe. Han höll tillbaka sin häst, satt en stund förvånad och tyst samt utbrast slutligen: »Vid Gud, nu ser jag att Köpenhamn ämnar försvara sig och att vi få ett allvarsamt motstånd.»
Denna öfvertygelse delades äfven af det högre befälet i allmänhet, och man höll ett krigsråd för att öfverlägga om man borde genast storma staden eller företaga en formlig belägring. Erik Dahlberg rådde till det förra och ansåg sig kunna svara för framgången, om man genast löpte till storms; ty köpenhamnarne vore ännu oöfvade och villrådige, fästningsverken ännu ej iståndsatta. »Ja», tillade han, »jag åtager mig att med hästar och vagn åka öfver både grafvar och vallar rakt in i staden.» Generalerne åter trodde att en storm mot en mångdubbelt talrikare och till det yttersta förbittrad befolkning vore alltför vådlig och lätt kunde, om den misslyckades, medföra hela svenska härens undergång. Denna mening delades äfven af konungen, och så börjades nu en formlig belägring. Batterier uppfördes flerstädes och löpgrafvar anlades mot vallen vid Vesterport. Svenska högqvarteret togs i Utterslew. Under förhoppning att taga staden genom en öfverrumpling hade svenska hären icke medfört kraftigare artilleri än trepundiga kanoner, och innan gröfre stycken ankommo, kunde de belägrande ej uträtta mycket.
Danskarne å sin sida ökade oupphörligt sina förskansningars styrka och lade dessutom i de grunda farvattnen utanför Öster- och Vesterport starkt bestyckade pråmar, som besköto sidorna af de svenska skansverken och gjorde mycken skada. Den 13 Augusti gjorde danskarne med 2 sqvadroner rytteri och 200 man fotfolk ett utfall och lyckades öfverrumpla en svensk postering, så att omkring 70 man blefvo nedhuggna, 9 tillfångatagna och löpgrafvarna fylda. Denna första framgång mot de så fruktade svenskarne ökade betydligt tillförsigten hos de belägrade, som med ännu större ifver än förut arbetade på sina försvarsanstalter och nu äfven fingo rådrum härtill, medan svenskarne inväntade sitt belägringsartilleri. Hela den manliga befolkningen flyttade till vallarne och bodde i der uppförda kojor, jordkulor eller tält, dag och natt sysselsatt med arbeten på fästningverken, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
