Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kriget mot Danmark 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedhöggo eller tillfångatogo hela besättningen. De Witte, en gammal mångbepröfvad sjöman, som i tjugo år fört holländska flottor och deltagit i femton sjöstrider, försvarade sig också nu med ihärdigt mod, ännu sedan han, utmattad af blodförlust, nedsjunkit på knä. Två svenska soldater tillsade honom att gifva sig fången, men han svarade, att då han i 30 år burit värjan för sitt land, måste det åtminstone vara till en officer han skulle lemna densamma. Två kaptener kommo då fram för att mottaga värjan, men några ögonblick derefter dog den gamle sjöhjelten. Äfven hans skepp sjönk, innan det kunde föras i hamn. Bielkenstierna skyndade derefter, såsom nyss nämndes, till riksamiralens undsättning, men i denna nya strid blef Draken så illa tilltygad, att den måste ankra vid Helsingör.
Sjöhjelm eller Gerdtsson, såsom han hette, innan han blef adlad, sjelf holländare – han hade med den af Louis De Ger anskaffade flottan kommit i svensk tjenst – hade med sitt amiralskepp Cesar varit i strid med holländske amiralen Florisz, som i denna strid förlorade lifvet, jemte 36 man af den 150 man starka besättningen å hans amiralskepp Josua om 50 kanoner. Sedermera hade Sjöhjelm med Cesar deltagit i striden mot Opdams amiralskepp Eendracht, men derunder blifvit sårad.
Medan striden pågick som hetast, hade de holländska lastdragarefartygen smugit sig genom sundet och kommo, gynnade af vinden, lyckligen till Köpenhamn. Vindens tilltagande styrka, lika gynsam för fienden som ofördelaktig för svenskarne, gjorde det ock för dessa omöjligt att längre hindra den holländska flottan att uppnå Köpenhamn. Dennas syftemål var sålunda vunnet, ehuru icke utan stora förluster och ehuru segren i sjelfva sjöstriden var oafgjord. Holländarne hade förlorat 5 krigsskepp, som blifvit sänkta eller brända, 2 amiraler, 5 kaptener, 200 dödade och 1,500 sårade. Svenska förlusten utgjordes af skeppen Morgonstjernan och Pelikan, som blefvo öfverseglade och kort derefter sjönko, då större delen af deras besättningar omkom. Skeppet Raphael blef skjutet i sank, då det skulle undsätta riksamiralen, och några smärre fartyg gingo äfven förlorade. Antalet döda och sårade å svenska sidan är icke uppgifvet. Hade Gustaf Wrangel, i stället att under hela tiden med sin eskader ligga stilla vid Hven, tagit verksammare del i striden, synnerligast sedan holländska flottan var skingrad efter att hafva tilltvingat sig vägen genom sundet, så hade sannolikt utgången blifvit vida mer fördelaktig för svenskarne eller åtminstone holländarnes förlust vida större. Striden hade fortgått från klockan 9 på morgonen till 2 e. m. och varit ganska het, så att holländarne sade, att de fäktat mot både turkar, spaniorer och engelsmän, men aldrig förr varit ute för en sådan strid, »ty svenskarne slåss icke på ett resonabelt sätt, utan det gäller lifvet i hvartenda ögonblick».
Stridens följder blefvo ganska vigtiga. En dansk eskader af 9 skepp, som under Henrik Bielkes befäl sökt mot vinden kryssa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
