Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Rikets inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schering Rosenhane, Christer Bonde och Axel Sparre de oftast närvarande, och Erik Gyllenstierna eller Thure Sparre voro under en stor del af året de främste inom rådet, hvars sammanträden då i allmänhet icke bevistades så talrikt som förut. Från slutet af September 1657 till fram i Mars 1658 sammanträdde rådet i Nyköping, emedan pesten utbrutit i Stockholm. Under åren 1658 och 1659 synas sammanträdena varit mera oregelbundna, och vid flera tillfällen deltogo endast några få af riksråden deri. Allt flera röster hördes ock önska konungens återkomst eller åtminstone, att han måtte i sin frånvaro tillsätta »en ordentlig regering, inför hvilken folket kunde anföra sina klagomål.»
*
De flesta och brydsammaste af rådets öfverläggningar rörde statshushållningen. Utom de under trettioåra kriget högt uppdrifna skatterna hade ständerna redan 1655 åtagit sig en särskild krigsgärd nära dubbelt större än den, som blifvit beviljad för danska kriget 1644. År 1655 hade äfven utskrifning blifvit medgifven för de tre följande åren, efter förut vanlig grund. I början af polska kriget funnos dessa åtgärder tillräckliga, emedan kriget till stor del fördes med utländska värfvade trupper och hären skaffade sig underhåll i det land, der den stod. Utskrifningar och värfningar började likväl redan under de första åren af polska kriget medföra en känbar minskning i den arbetsföra befolkningen och de vid 1655 års riksdag åtagna skatterna kändes alltmera tryckande. Ödeshemmanens antal tilltog och äfven inom städerna var välmågan i aftagande, emedan handeln icke var lika liflig som förut, i följd af befarade fiendtligheter från holländarne, hvilkas flotta visat sig äfven i Östersjön.
I sinnena röjde sig ock fortfarande den oro, som visat sig redan vid Carl Gustafs anträde till regeringen. Bland allmogen hade spridt sig en föreställning, att under konungens frånvaro ingen rättelse vore att förvänta, hvarföre rådet icke vågade af allmogen upptaga de nya skatterna – qvarntullen och slagtare-accisen. Ju längre kriget fortskred, desto mera började ock tillgångarna tryta. För flottans utrustning måste man anlita det kommande årets medel. Allmogen var för fattig att kunna bära flera pålagor, och äfven Stockholms magistrat, som blifvit uppkallad i rådet och tillspord om penningehjelp, förklarade, att borgerskapet var dertill för mycket utarmadt.
Då ryska kriget tillkom, blef ställningen ytterligare försämrad, emedan man nu icke vidare kunde påräkna några inkomster från Finland, då dessa måste användas till detta lands försvar och ej ens förslogo härtill. Också måste utomordentliga åtgärder ofta anlitas för att åtkomma penningar. År 1655 beslöt regeringen från straff befria några om lurendrejeri öfverbevisade köpmän, om de ville låna statsverket penningar för flottans behof. I Mars 1657 befalte konungen en förhöjning i utförseltullen å koppar och jern, men dermed vans icke den förökning i statsinkomsterna han på detta sätt trodde sig kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0232.html
