Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlägga den nya högskolan för Göta rike och att till Göteborgs fördel upphäfva den stapelstadsrätt, hvilken åtskilliga bland grannstäderna förut åtnjutit; äfven att Kongelf borde utdömas för att gynna Göteborg. I de planer, som Carl Gustaf mot slutet af sin regering omfattat, att företrädesvis rikta Sveriges eröfringar mot Danmark och synnerligast att vinna Norge, synes äfven ingått att göra Göteborg till en hufvudort för vestra delen af den skandinaviska halfön och tillika för hela vestra Nordens handel.
Enligt en annan af Carl Gustafs många planer skulle äfven Wismar blifva en stor handelsstad och för att från Lübeck locka handeln dit skulle en kanal ledas från Wismar till Elben. Alla dessa planer blefvo likväl afbrutna först genom den mindre lyckliga vändning, det senare kriget mot Danmark tog, och sedermera genom konungens död.
Allmogen hade under de ständiga krigen kommit i en ännu mera bedröflig belägenhet än förut genom ökade skatter och utskrifningar. För att undgå eller åtminstone vinna någon lindring i de förra begagnades en mängd underslef, hvarmed man ej vågade så noga nagelfara för att ej framkalla alltför starkt missnöje. Utskrifningen hade för åren 1656, 1657 och 1658 blifvit beviljad att utgå enligt vanlig grund; men redan under året 1656 uttogs icke blott det för året beviljade manskapet, utan äfven det, som först under det följande året skulle uttagas, hvarvid då utlofvades, att under året 1657 ingen utskrifning skulle förekomma. Å det årets landskapsmöten, hvartill vi här nedan återkomma, blef likväl medgifvet, att utskrifningen för 1658 skulle genast och således ett år i förväg verkställas, så att inom något öfver ett års tid tre utskrifningar skedde. Bristen på arbetskrafter blef ock allt större och ödeshemmanen allt flera. Mycket missnöje var också rådande bland allmogen, men det var dock ej riktadt mot konungen, i hvilken allmogen såg sin naturlige beskyddare mot adelns försök att göra alla bönder till adelstorpare och lifegne. Farhågor för sådana försök saknades icke och ej heller anledning till dessa farhågor. En Gustaf Posse förfrågade sig skriftligen hos rådet, »om den, som var född på frälsegodset, hade rätt att taga tjenst utom detsamma.» Rådet förklarade i Augusti 1656, att i Sverige egde frälsemännens underhafvande en sådan rättighet, men icke i Lifland.
För alla samhällsklasser hade sålunda det långvariga krigstillståndet blifvit alltmera tryckande, allramest dock för allmogen, som svårast träffades af de täta utskrifningarna och hade minsta tillgångar att utgöra de ökade skatterna. Men äfven borgerskapet trycktes af dessa och ännu mera af det starka aftagande i handel och näringar, som vållades af osäkerheten under de pågående krigen. Presterskapet hade vid 1655 års riksdag utfäst sig att för hvarje 64 mantal inom sina församlingar erlägga till kronan 2 tunnor råg. Sedermera ökades detta åtagande tid efter annan till 12 daler silfvermynt och derjemte 4, 6 eller 8 tunnor råg, hvarförutan kyrkoherdarne åtogo sig att två eller tre tillsammans uppsätta och underhålla knekt eller artillerihäst, i vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
